Fru talman! Det som statsrådet tar upp här om
svenskundervisning, integration och arbetslöshet har
vi ju diskuterat här så många gånger under så många
år. Men på något sätt kommer vi inte någonstans.
Alla uttalar sin goda vilja och säger bl.a. att svensk-
undervisningen skall förbättras, men det händer inte
så mycket, vilket är besvärligt.
Jag delar uppfattningen att orsaken ju är arbets-
lösheten och att många kom hit under den värsta kris
som vi har haft. Det är det problem som vi har. Sedan
handlar det också om attityder. Vi vet att det är
många med mycket hög utbildning som ändå inte får
något jobb. Människor med svenskt namn har över
huvud taget mycket lättare att komma in på arbets-
marknaden. Men vi hinner kanske inte att gå in på
den diskrimineringen här och nu.
Fortfarande är det en riskpremie som dessa män-
niskor betalar. Där skulle staten kunna gå in med en
garanti så att det inte behöver vara annorlunda villkor
för dessa ganska små lån. Det är ju inte så stora be-
lopp som var och en får låna genom hushållslånen.
Det skulle kunna vara samma villkor här som för
andra människor som har hus eller någon annan sä-
kerhet att ställa som inte en flykting har, så att inte
villkoren för lånen blir så olika. Det skulle kunna vara
ett sätt att åstadkomma samma villkor och undvika att
skuldfällan inte byggs på hela tiden, för det, plus
svårigheten att komma in på arbetsmarknaden och
annat, gör situationen ännu svårare.