Herr talman! Miljöministern avslutade den förra
frågan med det som jag egentligen tycker är den tyd-
ligaste bilden av hur lite resultat man har kommit
fram till i den gemensamma uppgörelsen. 80 % av
utsläppen kommer från i-länderna, och i miljöminis-
terns anförande sade han att vi teoretiskt fortfarande
har möjlighet att öka våra utsläpp med 4 %. Det är
naturligtvis helt tokigt om man har gjort en överens-
kommelse som fortfarande ger i-länderna möjlighet
att öka sina utsläpp, när vi vet hur världen ser ut och
när vi vet att större delen av våra utsläpp kommer att
drabba tredje världens möjligheter att över huvud
taget överleva!
Vi ser ju också hur rädda i-ländernas befolkningar
är i dag för att t.ex. ta emot fler flyktingar. Samtidigt
vet vi att stora grupper av människor kommer att
tvingas fly från sina landområden när havsytan stiger.
Detta gör att åtminstone jag inte tycker att det hela
är en framgång. Man måste nog vara så pass ärlig
som politiker att man kan säga: Det är en stor mot-
gång att vi inte har kommit längre. Detta kommer
nämligen att ge ett resultat som inte är tillräckligt för
att klara de problem som vi står inför.
Jag skulle vilja höra om ambitionsnivån här hem-
ma med miljöministern. Kan vi få se ett kraftfullt
åtgärdsprogram som innebär att vi kan hissa flaggan
och tala om för övriga världen att vi i Sverige i alla
fall har ansträngt oss för att ta vårt ansvar i det här
fallet?
Jag undrar också om det finns andra vägar för att
få USA att minska sina utsläpp. USA är naturligtvis
oerhört oroligt för att skriva på konventionen efter-
som den rättsligt har en annan status i USA än i EU-
länderna t.ex. Om USA inte vill skriva på konventio-
nen så måste det finnas andra vägar, där övriga politi-
ker ökar trycket på USA, för att få landet att minska
sin utsläppsmängd.