Herr talman! Jag tycker också att man måste hälsa
resultatet med tillfredsställelse, och en viss framgång
är det väl onekligen. Jag tror inte att det var särskilt
många som hade räknat med att det skulle bli en upp-
görelse i Bonn - möjligen i Marrakech. Så det får väl
ändå ses som positivt. Det gäller väl att även i motiga
stunder försöka ta vara på det som kan driva utveck-
lingen framåt. Jag tycker att miljöministern gör det på
ett bra sätt.
Jag har två frågor. Den första frågan gäller: Är vi
nu i Sverige beredda att vara ett föregångsland, trots
de ökade möjligheter som det här beslutet i Bonn ger
oss, för att försöka driva utvecklingen i enlighet med
den inriktning som Klimatkommittén avsatte, och
som i sin tur bottnar i ett tidigare riksdagsbeslut, om
att vi verkligen ska försöka visa att det går att minska
utsläppen i Sverige? Då bortser jag alltså från dessa
plus 4 % och dessutom från sänkorna i min fråga. Är
det möjligt att klara det? Många av oss skulle upp-
skatta om det vore det. Det skulle vara en drivkraft
för teknikutvecklingen både i Sverige och andra om-
råden.
Så har jag en andra fråga. Det är naturligtvis väl-
digt tragiskt att USA inte är med på den här vagnen.
Nu har vi andra bekymmer att brottas med som hör
till USA - en mycket tragisk utveckling som vi alla
känner till. När den frågan så småningom har lagt sig:
Kan det inte vara läge då att ta upp frågan om klima-
tet igen med USA och se om man ändå inte kan gå in
i processen på något sätt. USA borde ju känna ett
visst moraliskt ansvar att göra det efter att ha funderat
över vad som har hänt sedan sist.