Herr talman! Det är ju lätt att se bakåt i tiden det man vill se. Det fanns fattiga familjer tidigare också. Men det som är skrämmande är att barnfattigdomen ökar, och vi ser en väldigt tydlig koppling till familjer med väldigt låga inkomster. Inkomster får man om man har jobb och om man har jobb som avlönas väldigt bra eller i alla fall sjyst.
Vi har en finansminister i Sverige som säger att ingångslönerna är för höga. Lägstalön i kommun- och landstingssektorn, inom handel och så vidare är kanske 16 500 kronor för den som har heltid, och då går det kanske inte att försörja sig och sina barn. Det handlar om att man ökar de klyftor som redan fanns ännu mer, och barnen kommer i kläm, liksom kvinnor som ofta redan innan har en lägre lön och en lägre ställning.
Vi vet att visstidsanställningarna har ökat, och vi ser ingen förändring mot att möjligheterna att få heltid ökar. Vi vet också att i de familjer där man har heltidstjänster är risken för barnfattigdom mindre. Därför är det politiken som kan påverka att barnfattigdomen minskar.
Vi socialdemokrater tycker att arbetet ska vara en rättighet för både kvinnor och män. Men det ska också vara så att man kan försörja sig, som ger möjlighet och frihet till egen försörjning och som ger förutsättningar att lämna en man eller partner som slår eller när kärleken har tagit slut. Som det är nu går det inte. Barnfattigdomen ökar, och det blir inte ett mänskligare Sverige. Det har alliansregeringen hjälpt till att späda på.