Herr talman! Jag såg en barnpsykolog på tv, möjligtvis i går morse, som hade uppe frågeområdet med barnfattigdom. Hon sade: Barnfattigdom är ett relativt begrepp i jämförelse med hur man upplever att andra har det.
Jag är uppvuxen i en så kallad arbetarfamilj. Hade det varit i dag hade vi säkert som familj fallit under fattigdomsbegreppet. Jag kanske inte fick samma kläder, leksaker eller något annat som mina jämnåriga kompisar fick.
Det är inte något försvar för att det ser ut som det gör i dag. Men jag vill bara påpeka att detta har varit ett problem under lång tid och att det troligen också kommer att finnas inkomstskillnader som inte alltid går att göra så mycket åt.
Socialdemokraterna och du, Ann-Christin, pratar gärna om just offentlig sektor och lönenivåerna där. Men ta lönenivåerna inom handeln, till exempel! Om man har jobbat tre år har man lika mycket i lön som den som har jobbat 20 år i princip, om man inte helt plötsligt skulle få ett individuellt avtal.
Hur går det till? Hur påverkar man de branscherna och de aktörerna, så att även de är med och driver löneutvecklingen för sina anställda? Just inom handeln finns det ett antal kvinnor som är anställda - det vet vi. Dessutom har handeln inte de allra bästa arbetstiderna, för vi andra är ju så duktiga på att vara kunder på obekväm arbetstid.
Det finns fler områden än just offentlig sektor där vi behöver jobba för en bättre löneutveckling för kvinnor - det är helt klart.