Herr talman! Jag har aldrig utgett mig för att vara ett matematiskt snille, men vad man kan se med jobbskatteavdraget är naturligtvis att det beror på vilken lönenivå du utgår från hur mycket du får i skattesänkning. Där är vi överens.
Då kan vi kanske också vara överens om att jobbskatteavdraget gynnar alla, oavsett kön. Det är inte jobbskatteavdraget som är problemet. Problemet är att kvinnor har för låg lön från början. Problemet är de 6 procenten eller 16 procenten, eller vad du talar om, som är skillnaden mellan kvinnors och mäns löner. Problemet är att kvinnor inte arbetar heltid, medan män gör det.
Det är själva grundproblematiken, och när jag säger att det inte finns något alexanderhugg för att lösa detta så kvittar det. Det finns inte en enda lösning. Det är alla de här åtgärderna som regeringen nu håller på att sjösätta som var och en är en pusselbit.
Var och en av åtgärderna är till för att rätta till det ojämställda Sverige. Det går inte att säga att hade vi bara lagstiftat om rätten till heltid så hade alla problem därmed varit lösta eller att om alla kvinnor bara hade arbetat i offentlig sektor så hade det också varit lösningen och om vi inte hade konkurrensutsatt den offentliga sektorn hade det varit en mycket tryggare arbetsmarknad för kvinnor, vilket brukar vara argumentationen från vänster.
Återigen: Det finns inga enkla lösningar. Det är bara träget arbete, och alla de här åtgärderna som regeringen nu har satt in är steg på vägen.
Jag är också otålig. Jag är grymt otålig. Jag vill inte stå och diskutera samma sak i denna kammare i ytterligare åtta år. Jag vill kunna se lösningar, och jag är helt övertygad om att lösningarna finns i detta.
Däremot vill jag inte att vi går tillbaka till den gamla politiken som fördes, för den var bevisligen inte på rätt väg.