Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade någon fråga, men jag kan ändå svara att det säger väl sig självt att när arbetsmarknaden ser ut som den gör och kvinnor har lägre löner än män och arbetar i andra sektorer än män, vilket påverkar, så blir naturligtvis en skattereduktion mindre i plånboken hos den som har lägre lön än hos den som har högre lön.
Det innebär inte att kvinnor har fått ut mindre, utan det innebär att utgångsläget är för lågt. Utgångsläget är för lågt, och där tror jag att Josefin Brink och jag är väldigt överens om att det inte handlar om för höga löner när vi talar om kvinnolöner generellt, utan det är för låga löner. Där måste åtgärder sättas in.
En skattereduktion får man naturligtvis beräkna utifrån den procentuella grundsatsen, men det finns studier som visar att vi har ökat arbetsutbudet på marknaden utöver vad som annars hade skett, och det ser man också tydligt. Jag tror inte att det har gått någon förbi att vi har varit inne i en kris av Guds nåde. Det är klart att det påverkar vissa sektorer hårdare än andra.
Nu är vi på väg ut ur krisen, det går rasande fort om man jämför med andra länder i Europa, men grundfrågeställningen finns fortfarande kvar: Kvinnor måste arbeta inom fler sektorer. Kvinnors löner måste höjas, och där har facket och arbetsgivarna en otrolig uppgift att utföra.