Fru talman! Jag vill säga några ord om närings-
livsklimatet. Man kan mäta det på litet olika sätt. Ett
sätt är att faktiskt titta på vad som händer i sak i verk-
ligheten.
Sverige hade under början av 90-talet en mycket
dålig utveckling. Sverige och Finland tappade mer
industrijobb än alla andra europeiska länder. Sverige
är nu det land i Europa där industrin växer snabbast.
Det är riktigt att vi fortfarande har en sysselsätt-
ningsminskning. Men det är inte i näringslivet, utan i
den offentliga sektorn, som ett resultat av budgetsa-
neringen. Näringslivet har ett kanske bättre klimat i
Sverige än i något annat europeiskt land.
Det innebär inte att Lars Ramqvist måste säga att
allting är bra. Jag tror i och för sig att den typ av
artiklar som näringslivet nu har skrivit går att hitta
under årtionden bakåt i tiden, också under den tid då
Sverige var det kanske rikaste landet i världen. Så det
är inte någon ovanlig reaktion, utan man måste titta på
vad som faktiskt händer.
Jag skall gå tillbaka till Stjernkvists fråga. Jag
tycker att den är viktig. Jag redogör i mitt interpella-
tionssvar för tre saker som jag tycker att vi skall jobba
med.
Det första är att betona det moraliska ansvar som
också företaget har. Jag tror att vägen att gå är den
som vi använder oss av i miljöarbetet. Jag är överty-
gad om att det i vår del av världen kommer att bli så
att de företag som inte sköter sig, i den meningen att
de inte behandlar de anställda på ett anständigt sätt,
också kommer att straffas av marknaden. Jag märker i
samtal med många företag hur den insikten nu växer
sig stark.
Det andra är att försöka minska klyftorna mellan
länderna. Inom mindre än en vecka kan vi ha en ny
regering i Storbritannien, en socialdemokratisk rege-
ring som faktiskt skriver på det sociala protokollet i
EU. Det här kan alltså vara en mycket viktig vecka,
då vi äntligen får en socialdemokratisk regering i
Storbritannien. Därmed får vi bort ett land som nu
faktiskt använder sig av mycket kraftig pris- och lö-
nedumpning. Det tycker jag är bra.
Det tredje är det kunskapsbaserade samhället, att
göra kunskapen viktigare än kapital och råvara. I och
med att kunskapen blir viktigare blir också omsorgen
och beroendet av individen alltmer viktigt och bety-
delsefullt.
Jag tycker att det är de här tre linjerna som vi
måste jobba efter. Man kan naturligtvis fundera över
om strategier i företagens värld är de rätta. Men det
får man väl spara till den dag då man har lämnat just
det här jobbet. Då får man väl fundera över vad som
är klokt och bra i just det fallet.