Fru talman! Jag tackar för svaret, som jag tycker
är ett intressant och resonerande svar. Får jag först,
innan jag kommenterar framför allt en av statsrådets
slutsatser, knyta an litet grand till den interpellations-
debatt som fördes här tidigare, nämligen om före-
tagsklimatet. Jag tycker ändå att det är intressant att
stryka under att det rimligtvis bara kan vara en oer-
hört nitisk oppositionspolitiker som försöker leda i
bevis att det som nu händer i Norrköping är ett resul-
tat av ett försämrat företagsklimat. I samma press-
meddelande som man berättar om de strukturföränd-
ringar som hotar 1 700 jobb i Norrköping berättar
man att man totalt sett i Sverige skall expandera verk-
samheten med 3 000 jobb. Dessutom, vilket ytterliga-
re understryker att det inte handlar om företagsklimat,
hade man som statsrådet påpekade förut långtgående
planer på att expandera verksamheten i Norrköping.
Nu har man av olika skäl - skäl som man i och för sig
inte har berättat om - uppenbarligen ändrat strategi.
Ingen kan väl rimligtvis säga att företagsklimatet i
Sverige eller i Norrköping dramatiskt har försämrats
under det senaste året. Det är alltså inte det som det
handlar om.
Jag skulle vilja knyta an till den slutsats som stats-
rådet drar, nämligen behovet av ett ökat samarbete
mellan näringsliv och stat. Jag tror att det finns en
samsyn bland de allra flesta: om vi skall konkurrera
om det kunskapsintensiva jobben kommer det att
ställa allt större krav på ett utvecklat samarbete, där vi
hjälps åt att klara de stora investeringar som behövs i
utbildning, infrastruktur och annat.
Det är mot den bakgrunden som jag tycker att det
är intressant att diskutera det som nu händer i Norr-
köping ur ett nationellt perspektiv. Jag menar att det
av flera skäl finns anledning att fråga sig om den
utveckling som väldigt många i allmänna ordalag
stöder - utvecklat samarbete och förbättrat samar-
betsklimat mellan näringsliv och politik - är hotad,
med anledning av det som händer i Norrköping. Det
ena är naturligtvis ryckigheten. För ett år sedan skulle
man som sagt expandera. I dag har man ändrat pla-
ner. Det är klart att vi då måste ställa oss frågan om
kommuner och stat kommer att våga lita på vad före-
tag säger när de så snabbt ändrar sig.
Det andra är den övergripande strategi som ligger
bakom beslutet i Norrköping, dvs. outsourcing eller
koncentration på kärnverksamhet. Vilka konsekvenser
får det för kompetensutveckling i företagen som hel-
het?
Jag skall naturligtvis inte tala om för företagare
vilket som är den klokaste strategin, och besluten
skall fattas i företagen, men det är klart att vi ändå
måste ställa frågan. Finns det inte en risk för att en
sådan strategi bäddar för ökad ryckighet, om man hela
tiden skall välja underleverantörer och se kortsiktigt
på samarbetet med dem?
Jag tycker att man måste ställa dessa och andra
viktiga frågor. Jag tycker att det är självklart att vi
som politiker skall fråga oss vilka konsekvenser våra
beslut får för näringslivet, men då måste rimligen
också det omvända gälla när företag fattar stora dra-
matiska beslut. De måste rimligen också fråga sig
vilka konsekvenser besluten får för politiken och det
utvecklade samarbete som vi behöver mellan politik
och näringsliv. Jag som riksdagsman uppfattar att den
frågan ställs väldigt sällan. Det skrämmer mig.