Fru talman! Som vanligt har Chatrine Pålsson
ställt en mycket viktig interpellation. Hon tar upp
problem som har varit aktuella länge och som tyvärr
kommer att vara aktuella flera år framöver.
Jag har som många andra under hela 90-talet gjort
ett flertal studiebesök i vården och tydligt sett de
problem som Chatrine Pålsson beskriver. Jag har
besökt sjukhus som trots överbeläggningar tvingas att
göra ytterligare neddragningar av personal och vård-
platser av ekonomiska skäl.
Jag har som många andra också mött många av de
patienter som har farit illa av att stå i kö. Helt nyligen
fick jag telefonsamtal från en äldre man som har starr
på bägge ögonen. Han har fått ena ögat opererat, och
eftersom han nu ser på det ögat får han vänta sex år
på att få det andra ögat opererat. Han säger: Jag är så
gammal så jag lever knappast då. - Detta tycker jag
känns väldigt otillfredsställande.
Jag har också mött personal som har berättat hur
sliten den har varit. På grund av bristen på vårdplatser
har man ibland skrivit ut patienter för tidigt. Så nog
finns det en platsbrist.
Jag har fått uppgifter om att man ibland har haft
möjlighet att operera i mycket större omfattning, men
man har inte haft några sängplatser till patienterna
efteråt.
Jag ser personalbristen som den allvarligaste frå-
gan i dag med tanke på den ålderspuckel som finns
och som man länge har känt till. Personaldirektören i
mitt hemlän tog upp denna ålderspuckel redan i bör-
jan av 90-talet, och han varnade för den situation som
vi har i dag, en mycket akut situation.
I Hudiksvall, där jag kommer ifrån, är den yngsta
kirurgöverläkaren 54 år, och vi förstår ju alla vad det
kommer att innebära om några år, eftersom det inte är
något större tillflöde av nya läkare.
I Hudiksvall, som på många andra ställen, är det
många sjuksköterskor som säger upp sig. De har fått
nog, vilket de förvarnade om redan för många år
sedan. De känner att de inte orkar längre.
I Hälsingland finns det en väldigt stor brist på
distriktsläkare. Det försvårar situationen genom att
det blir primärvården som får ta den första stöten.
Jag känner att det är bråttom att komma till rätta
med personalsituationen inom vården. Jag undrar om
socialministern har några tankar på några akutåtgär-
der i det avseendet.
Landstingsrådet har skrivit till socialministern
med anledning av dels den ekonomiska situationen i
landstinget, dels personalsituationen. Här undrar jag
om det finns möjlighet att göra akutinsatser om det
behövs. De pengar som är aviserade kommer trots allt
lite längre fram i tiden, och det är ju i dag som situa-
tionen är akut.