Herr talman! Politiken för de äldre kan inte utgå
från att alla är lika. Pensionärernas livsvillkor och
behov varierar, och var och en måste behandlas med
utgångspunkt i hans eller hennes egna förutsättningar
och egen vilja. Det måste skapas verkliga möjligheter
för den enskilde att påverka sin egen och sina anhöri-
gas omsorg, hur och var man vill bo när behoven av
daglig omvårdnad uppstår. För Centerpartiet är detta
viktigt, och jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Herr talman! Äldrepolitiken tenderar ibland att
enbart handla om vård och omsorg och om stödjande
insatser och omhändertagande. Perspektivet bör vid-
gas och behandla äldre, en växande andel av befolk-
ningen, som en resurs precis som övriga individer i
vårt land. Äldre får inte av samhället betraktas som
individer som enbart är i behov av omhändertagande
utan som individer som kan tillföra något till sam-
hällets utveckling och vilkas livserfarenhet är en stor
resurs. Centerpartiet anser att de vägledande begrep-
pen för äldrepolitiken ska vara följande:
För det första: Delaktighet. Man ska kunna delta i
politik och samhällsliv, kommunala pensionärsråd,
väntjänster och andra frivilligaktiviteter. Vi behöver
de äldres kompetens och livserfarenhet och erfaren-
hetsutbyte mellan yngre och äldre.
För det andra: Självförverkligande. Man ska und-
vika social isolering, ensamhet och uppmuntra före-
ningsliv, studieverksamhet, m.m. Det förutsätter bl.a.
naturliga träffpunkter, tillgång till lokaler osv.
För det tredje: Oberoende. Äldre ska klara sig på
egen hand även när hälsan börja svikta. Det förutsät-
ter tillgång till anpassade äldrebostäder, kollektivtra-
fik och ny teknik anpassad efter äldres behov. Cen-
terpartiet har ju i flera år föreslagit införande av sub-
ventionerade hemservicecheckar för pensionsärshus-
håll som komplement till den kommunala hemtjäns-
ten, vilket är exempel på vad man kan göra från sam-
hällets sida.
För det fjärde: Trygghet och värdighet. Center-
partiet anser att all vård och omsorg ska ha hög kva-
litet och att äldre inom vården ska bemötas med stor
respekt och värdighet. Människor ska känna trygghet
inför sin egen och anhörigas ålderdom. Centerpartiet
har medverkat till nödvändiga resursförstärkningar
till vården och omsorgen, till primärvård, äldresjuk-
vård, psykiatri och till att förbättra tillgängligheten
och öka mångfalden av vårdutövare. Det var rätta och
nödvändiga satsningar.
Jag måste till Lena Olsson säga - jag vet inte vart
hon tog vägen - att hon säkert gjorde en felsägning,
som hon gärna kan bekräfta det för protokollet, när
hon sade att det var regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som stod bakom försvarsuppgörelsen.
Det är ju inte sant. Det vet Lena Olsson också. Det
var regeringen och Centerpartiet som stod bakom
försvarsuppgörelsen. Den handlingsplan som vi antog
här i slutet av förra året gjordes upp mellan regering-
en, Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet. Inte
vid någon av dessa överläggningar och diskussioner
fanns det någon vänsterpartist med. Jag utgår därför
från att det var en felsägning, och det vore bra att få
det bekräftat till protokollet.
Många köar för åldersbetingade funktionshinder,
t.ex. starr, nedsatt hörsel och förslitningsskador som
innebär minskad livskvalitet och stora kostnader för
samhället. Centerpartiet vill införa en vård- och
hjälpmedelsgaranti. Vi har medverkat till att vi nu är
på väg att få genomslag för permanent finansiell
samordning för ökad tillgång till rehabilitering och
habilitering. Trygghet är även att utan rädsla kunna
gå ut på gator och torg, att ha tillgång till grundläg-
gande service såsom bank, post, livsmedelsbutik,
apotek. Naturligtvis är ekonomisk trygghet grundläg-
gande. Jag tänker främst på de äldre som har de
sämsta ekonomierna. Centerpartiet vill se höjt pen-
sionstillskott, rimliga taxor och avgifter, sänkt fastig-
hetsskatt. I tider av ekonomisk tillväxt tycker jag att
det är rimligt att återställa vad som dragits in från
pensionärerna under 90-talet.
Herr talman! Antalet äldre kommer att öka, det
vet vi. De medicinska framstegen kommer att fort-
sätta. 40-talisterna kommer att ställa höga krav. Be-
hov av vård och omsorg kommer därmed att öka.
Efterfrågan kommer att se annorlunda ut. Det är en
stor utmaning och en nödvändighet att vi förbereder
oss för att möta detta detta och på ett bra sätt klara
utmaningen. Det krävs att vi diskuterar en framtida
finansiering och jobbar mera aktivt för att förebygga
ohälsa och olyckor i arbetet, effektiviserar verksam-
heter och öppnar för nytänkande över hur vi organise-
rar verksamheten.
Anhörigas stora insatser kan inte nog understry-
kas. Samhället skulle stå sig slätt utan dem. Vi kan
göra mycket mer för att stödja och visa uppskattning.
Det har runtom i landet utvecklats viktiga verksam-
heter. Det utvecklingsavtal som har tecknats mellan
stat, kommun- och landstingsförbund innefattar just
fortsatt satsning och utveckling av anhöriginsatser,
med de resurser som bl.a. Centerpartiet har medver-
kat till har tillförts. Jag utgår från och förutsätter att
kommunerna tar fasta på detta.
Enligt Svenska kommunförbundet kommer kom-
munerna att behöva rekrytera 625 000 nya medarbe-
tare inom skola, vård och omsorg fram till 2010. För
att det över huvud taget ska finnas personal som vill
ta hand om gamla och sjuka människor krävs att stat,
landsting och kommunerna utformar en strategi för
hur man ska klara de kommande årens personalför-
sörjning, erbjuda ungdomsutbildning och locka män-
niskor att byta jobb mitt i livet.
Vård- och omsorgsyrkena måste uppvärderas.
Vad är finare och viktigare än att vårda, bota, trösta,
ge omsorg? Jag tror att speciellt ungas attityder är
viktiga och möjliga att påverka. För att vara lite per-
sonlig kan jag nämna att jag känner en ung tjej som
går i gymnasiet och som så sent som för ett år sedan
inte på något sätt kunde tänka sig att jobba med
gamla människor. Efter att trots allt ha fått ett som-
marjobb inom hemtjänsten och efter tre månader i det
arbetet har den unga tjejen totalt svängt om, mognat,
vuxit och tycker att det är fint att arbeta med männi-
skor. Det är nästan lite rörande att man på så kort tid,
med insikter i hur det faktiskt fungerar i verkligheten,
kan svänga attityder så tydligt. Det ger hopp inför
framtiden.
Herr talman! Det finns många fler områden och
frågor som det känns angeläget att ta upp. Det kan
gälla diskriminering av äldre i vården, på arbetsmark-
naden, försäkringsfrågor, att låna pengar i bank. Det
finns många skräckexempel på hur äldre behandlas.
Det finns lagstiftning mot åldersdiskriminering bl.a. i
USA. Det finns även inskrivet i EU:s arbetslivsdirek-
tiv. Sverige är efter, men i förra veckan lade 1999 års
Författningsutredning, där bl.a. jag och herr talman-
nen ingår, ett förslag om att ändra i regeringsformen,
grundlagen, så att det allmänna ska motverka diskri-
minering på grund av bl.a. ålder. Förslaget är att det
ska tas in i regeringsformen och dess målsättningspa-
ragraf. Jag tycker att det är ett steg i rätt riktning.
Även tandvårdsfrågorna med behov av ekonomis-
ka satsningar, högkostnadsskydd, förebyggande insat-
ser m.m. behöver få sin lösning, likaså läkemedels-
frågorna. Det är ekonomiskt tungt för den enskilde.
Det finns oroande rapporter om att uppemot varannan
patient över- eller undermedicineras eller får olämpli-
ga kombinationer. Detta måste naturligtvis åtgärdas.
Det finns också andra frågor som Centerpartiet
anser är avgörande viktiga inom äldrepolitiken -
boendefrågor, geriatrik, äldrepsykiatri, demensvår-
den, uppsökande verksamhet, IT-verksamhet, frisk-
vård, olycksfallsförebyggande m.m. Det ber vi att få
återkomma till i annat sammanhang.