Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi gi-
vetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids
vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 4
och 10.
Äldrepolitiken, som vi debatterar i dag, ska vara
en del av framtiden. Äldre ska mötas med respekt, ha
inflytande och delaktighet och känna trygghet och
kunna känna att man är lika mycket värd som männi-
ska oavsett vilken ålder man befinner sig i.
Vi har sagt det förut och säger det igen: I dagens
samhälle har vi tendenser att dela upp oss människor i
olika grupper i stället för att se oss som människor
och som en resurs under hela livet. Jag tror att alla
partier kan ställa upp bakom de nationella målen som
finns i äldrepolitiken, men det ser lite olika ut när det
gäller hur partierna vill nå de målen.
Vi hörde Cristina Husmark Pehrsson tala om val-
frihet och mångfald. I stort sett alla problem ska lösas
genom en äldrepeng. Vi har lite funderingar kring hur
denna äldrepeng ska vara utformad. Det sägs att den
ska täcka vård och omsorg. Man ska fastställa ett
belopp. Jag tar ett exempel: 1 000 kr per dygn.
Vi vet att dygnspriserna varierar kraftigt mellan
olika äldreboenden, varför vi kan se framför oss föl-
jande: Hulda vill flytta till Nypongården, som kostar
1 200 per dygn. För att inte lagen om upphandling
ska behöva tillämpas är det inte kommunen som har
avtal med vårdgivaren utan den enskilde. Vad händer
då med de 200 kronorna? Kommer verkligen vårdgi-
varen att subventionera platsen om kommunen inte
har råd att betala eller anser att 1 000 kr är rättvist och
ska gälla? Ska Hulda välja något annat hem såvida
hon inte kan betala mellanskillnaden själv?
Valfrihet i denna form kräver dessutom att det
finns en överkapacitet. Om vi mot den bakgrunden
ser att det är tusentals i kö kan vi bara konstatera att
den valfriheten inte finns i realiteten.
Vi har hört att flera vårdgivare anger att de med
införande av äldrepeng kommer att erbjuda tillägg-
stjänster som de själva kan köpa, t.ex. extra rehabili-
tering - en à la carte-meny i stället för en basmeny.
Vad händer då med vårdens grundportal om lika vård
för alla? Vi anser att valfriheten då endast finns för
dem som har pengar eller anhöriga som kan bekosta
dessa tillägg.
Äldreomsorgen ska vara demokratiskt styrd, soli-
dariskt finansierad och driven huvudsakligen i of-
fentlig regi. Vi tycker faktiskt att det är skrämmande
att vinstintresset med de följder det ger på många håll
styr äldreomsorgen.
Jag kan också i detta sammanhang nämna det som
Cristina Husmark Pehrsson tog upp. Det finns pro-
blem i den kommunala vården - i den offentligt driv-
na vården. Men vi har från Vänsterpartiets sida sagt
att vi också är beredda att se till att dessa åtgärdas och
att vi vill utveckla den offentligt styrda och drivna
vården, för det behövs. Det behövs en utveckling, och
det behöver göras mycket åt problemen.
I vår reservation 10 tar vi upp att vi vill att Äldre-
beredningen får i tilläggsuppdrag att se över möjlig-
heten till en lagstiftning som kan säkerställa en norm
för kvalitet i vård och omsorg. Ett minimikrav kallar
vi detta. Vi anser att man pratat utan några större
framgångar och resultat om kvalitet i äldreomsorgen.
Det är självklart att man som äldre ska få komma
ut på promenader, att man ska ha en meningsfull
tillvaro, möjlighet till ett aktivt liv utifrån ork och
förmåga samt stimulans. Men dessa behov har ofta
kommit i skymundan för de medicinska behoven och
insatserna. Man upplever ofta som äldre, personal och
anhörig att själva livet inte hinns med.
De senaste årens neddragningar har bidragit till att
personalen helt enkelt inte hunnit med den sociala
biten utan fått göra det nödvändigaste. Därför anser vi
att möjligheten till en lagstiftning bör utredas med
minimikrav som också skulle se till att underlätta när
det gäller personalbehovet. Det är när man har perso-
nal tillgänglig som man kan utveckla en kvalitet gen-
temot de äldre.
Vi tycker också att det är dags att göra en översyn
av konkurrensutsättningen i äldreomsorgen och dess
eventuella effekter på kvaliteten. Konkurrensutsätt-
ningen har ökat en hel del under åren, och det är vik-
tigt att få svart på vitt på huruvida det man utlovat har
kommit de äldre till godo. Vi vet redan hur det har
gått med de tusen valmöjligheterna: att de koncentre-
rats till få bolag som drivs med vinstintresse. Vi anser
att det nu är hög tid att se vilka konsekvenser konkur-
rensutsättningen har fått. Vi tycker också att detta
borde vara av intresse för alla partier. Det har ju nyli-
gen framkommit i pressen - igen - att äldre far illa i
omsorgen.
I vår reservation 14 tar vi upp problemet med att
äldreomsorgen omfattas av två lagar. Det har utretts
om det finns möjlighet att samla de båda lagarna till
en lag. Man har bedömt det som komplicerat och sagt
att det skulle kräva en särskild översyn. Vi tycker att
en särskild översyn är nödvändig.
Taxorna för äldreomsorgen har varierat kraftigt i
kommunerna. Vänsterpartiet har drivit frågan om
maxtaxa kopplad till ett förbehållsbelopp. Det är
därför väldigt glädjande att vi nu tillsammans med
regeringen äntligen kan lägga fram ett förslag om
detta. Därför har vi valt att inte reservera oss.
Däremot ser man andra som har reserverat sig när
det gäller avgifter, bl.a. Kristdemokraterna och Folk-
partiet. De tar i sina reservationer upp maxtaxa och
harmonisering av avgifter. Vi tycker att det här är
okynnesreservationer, eftersom det tydligt framgår i
betänkandet att förslag på detta område kommer att
komma till våren.
Vi har i ett särskilt yttrande tagit upp den s.k. lex
Sarah, som vi också har motionerat om. Lex Sarah är
en anmälningsskyldighet. Det har från flera håll på-
talats att personal på grund av att man inte kan an-
mäla anonymt känner rädsla för att anmäla. I några
konkreta fall har det visat sig att en anmälan har lett
till en mycket besvärlig situation för den anställde. Vi
har väckt en motion som föreslår förändringar men
har insett under resans gång att vi inte kan gå in på
själva lagtexten. I stället kommer vi att återkomma
när det gäller förordningen från Socialstyrelsen. Där-
för har vi valt att göra just ett särskilt yttrande.
Mycket som tas upp i det här betänkandet ligger
hos utredningen Äldreberedningen. Där tar man upp
attityder, inflytande, invandrare, olika boende osv.
Denna utredning ska vara klar och läggas fram 2003.
Vi anser dock att det finns mycket som brådskar. Det
gäller detta med personalrekrytering. Det gäller också
hemtjänsten, som dragits ned väldigt mycket. Vi ser
hemtjänsten som en förebyggande åtgärd som är
väldigt viktig.
Det har gjorts en del, och det är bra, men vi tycker
att det måste göras mer. Det måste också göras snab-
bare. Om vi över huvud taget ska kunna få ungdomar
till äldreomsorgsyrket, och dem som finns där att
stanna kvar, måste det få en statushöjning - bättre
arbetsmiljö, fler händer, bättre löner och utbildning.
Signalerna om utbränd personal med långa sjukskriv-
ningar är alarmerande, liksom signalerna om att allt-
mer ansvar läggs på de anhöriga. Det är allvarligt,
tycker vi.
Man kan i samband med anhöriga säga att de sti-
mulansmedel som tillförs är bra. Bra är också att
satsningen genom försvarsuppgörelsen kommer att
komma anhöriga till godo. Där har vi varit med och
gjort upp tillsammans med regeringen och Miljöparti-
et.
Vi i Vänsterpartiet ställer oss inte heller helt
främmande för att mer resurser kommer att behövas
för att kommunerna ska klara av en bra omsorg om de
äldre och därmed också en avlastning för de anhöriga.
Vi tycker att detta med de anhöriga är bekymmer-
samt, och det måste vi återkomma till.
En hel del görs för att förbättra, och det är bra.
Men det är också en hel del som återstår att göra för
att uppnå en rättvis och bra äldreomsorg för alla.