Herr talman! Lars Granberg målar upp bilden av
det gamla Fattigsverige. Jag satt själv häromdagen
med ett barnbarn och tittade på den hemska komman-
doran.
Det fanns naturligtvis anledning för människor att
känna skräck och oro i den situationen. Nu är vi på
väg mot en situation när det snart kommer att vara två
miljoner pensionärer i vårt land.
Frågan är: Vad oroar sig de äldre för i dag, och
vad kommer man att oroa sig för? Jo, man oroar sig
för att man inte kommer att få plats inom äldreboen-
det. Vi konstaterar att 2 800 personer togs som exem-
pel i en aktuell utredning. De hade inte fått plats trots
att de behövde det. Man oroar sig för att hamna utan-
för, i springorna mellan kommunens och landstingets
ansvar, när det inte finns någon individuell vårdplan
utan man bollas fram och tillbaka. Det saknas mel-
lanvårdsformer. Man oroar sig för att inte klara av-
gifterna och för att inte räknas i samhället. Och man
oroar sig framför allt, tror jag, över att inte ha ett
inflytande över hur livet ska formas, hur vården ska
ges, var och hur man ska bo och vilken service man
ska få.
Lars Granberg har en glädjande tilltro till Senior
2005. Eftersom jag ingår i den beredningen känner
jag mig smickrad av det. Men vi har ett perspektiv
som sträcker sig lite längre framåt. Vad tänker Lars
Granberg göra i dag för att möta den här oron? Vi kan
inte vänta på Äldreberedningen, utan vi måste ta
dessa frågor på allvar just i dag.