Äldrepolitik

Herr talman! Jag tillhör nog den generation som

har fascinerats av och med hela mitt hjärta slukat

Astrid Lindgrens böcker och filmer om Emil i Lön-

neberga. Där finns många episoder som har etsat sig

fast i min själ. Jag kan som exempel ta episoden om

det stora tabelraset i Katthult. Den episoden har fått

en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Den vrede som

Emil uttrycker inför de orättvisor och det armod som

åldringar på fattighus utsattes för lämnar ingen obe-

rörd.

Som barn upplevde jag denna skildring som oer-

hört avlägsen både i tiden och vad gäller själva före-

teelsen. Det fanns ingen som helst anknytning till min

egen vardag och verklighet. Men när jag blev äldre

insåg jag hur många i min närmaste omgivning som

själva hade bitter erfarenhet och som bar på berättel-

ser från den tidens Fattigsverige. De bar på erfaren-

heter som gav näring åt det välfärdsbygge som kom

att infria många behov och önskningar om ett gott liv

för de äldre.

Frågan är då: Är det någon skillnad att leva i Sve-

rige i dag? Ja, många rubriker får en nästan att tro att

vi är tillbaka i den tidens Fattigsverige. Men i dag i

Sverige är fattighusen borta. Att vara äldre är inte

synonymt med att vara fattig. I Sverige finns omkring

en och en halv miljon pensionärer. Och det handlar

inte, som många har sagt, om en enhetlig grupp. De-

ras gemensamma nämnare är just att de är pensionä-

rer, men i likhet med vad som gäller för den övriga

befolkningen är skillnaden i levnadsförhållanden stor

inom gruppen av pensionärer. Flertalet pensionärer

har i dag en trygg ekonomisk situation och en hyfsat

god materiell standard. Samtidigt finns det många

pensionärer som har betydligt sämre villkor. Gemen-

samt för den gruppen är att de tillhör arbetarklassen

och att det i de flesta fall handlar om kvinnor.

Under 90-talet ökade inkomsten för gruppen pen-

sionärer både kollektivt och i ett individuellt per-

spektiv. Men låg pension och kvinna är tyvärr än i

dag synonymt. Det finns i dag 300 000 personer med

låg pension, och av dem är 90 % kvinnor. Låg pen-

sion betyder dock inte, skulle jag vilja säga, med

automatik att man är fattig och tvingas leva på social-

bidrag. Endast 2 % av pensionärerna får socialbidrag

i dag, och de flesta av dem är personer med utländsk

bakgrund som saknar pension helt och hållet. För att

lyfta den gruppen, så att man ska slippa leva av soci-

albidrag, vill vi socialdemokrater införa en statlig

försörjningsersättning för den.

Vi ser hur pensionärerna med de lägsta inkoms-

terna drabbas särskilt hårt av stigande kostnader för

vård och omsorg. Kommunerna tvingades höja vår-

davgifterna kraftigt under 90-talets ekonomiska kris,

som vi inte får glömma. I synnerhet gäller det hem-

tjänsten. Vi ser därför hur fler pensionärer med låga

pensioner avstår från hemtjänst medan de med de

höga pensionerna oftare får sin service tillgodosedd.

Det här är inte acceptabelt. Hemtjänsten är inte en

rättighet för några eller för många utan för alla.

För att undvika oskäliga avgifter vill vi socialde-

mokrater införa maxtaxa. Det har varit uppe i dagens

debatt igen. Regeringen kommer att lägga fram för-

slaget om detta i vår. Till det ska läggas att vi också

satsar 9 miljarder kronor på sjuk- och hälsovård under

perioden 2001-2004. I den satsningen ska vården för

äldre prioriteras. Även i årets budget lyfts satsningar

fram, satsningar som förbättrar villkoren för de pen-

sionärer som har de lägsta inkomsterna. Dels höjs

bostadstillägget, en höjning med mellan 1 080 kr och

6 480 kr per år, dels höjs det särskilda bostadstilläg-

get. Tandvården tillförs mer pengar. En utredning om

tandvården är tillsatt och kommer att leda till ökade

insatser på området.

När de här förbättringarna av pensionärernas eko-

nomiska situation får genomslag nästa år tar vi ett

steg närmare de mål för den nationella äldrepolitiken

som vi i den här kammaren slog fast för två år sedan.

Målen var att:

· Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha infly-

tande i samhället och över sin vardag.

· Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibe-

hållet oberoende.

· Äldre ska bemötas med respekt.

· Äldre ska ha tillgång till god vård och omsorg.

Herr talman! På de flesta av dessa punkter har vi

kommit långt ur ett historiskt perspektiv. Men det är

ingen tröst för de människor som i dag är äldre eller

som inom en snar framtid kommer att lämna arbetsli-

vet bakom sig. De kräver med all rätt att deras liv

som äldre ska bli tryggt och stimulerande. Därför är

kraven och förväntningarna på oss som representerar

folkviljan stora när det gäller att äldrepolitiken prio-

riteras både från statens och kommunernas sida.

Bristerna i dagens äldrepolitik blottläggs mycket

tydligt, tycker jag, i den motionsskörd som vi be-

handlar i det här betänkandet och i den debatt som vi

nu är mitt uppe i. Många av de frågor som tas upp i

motionerna rör attityderna till och bemötandet av

äldre samt kvaliteten på och avgifterna i äldreomsorg

och anhörigvård. Därför ville jag inledningsvis peka

på vilka insatser som redan är beslutade och vilka

som är på gång för att åtgärda de här bristerna. Till

det ska kopplas att det är väldigt mycket utredningar,

Äldreberedningen och också annat arbete, som är på

gång. Vi får invänta vad de har att tillföra.

Jag vill därför avslutningsvis, herr talman, uppe-

hålla mig vid de utmaningar som äldrepolitiken

kommer att möta i framtiden. Det är framför allt tre

stora utmaningar som står för dörren, utmaningar som

hänger samman med vår förmåga och vilja att betala

för välfärden men också med vad vill att välfärden

ska innehålla och ge oss. Förmågan att betala välfär-

den beror ju på om det kommer att finnas tillräckligt

med människor som kan arbeta och betala för välfär-

den. Hittills har arbetslösheten varit det största hind-

ret. Men tack vare en framgångsrik socialdemokratisk

politik är statens finanser i balans och ekonomin

växer.

Vi har också genom en bred samverkan med de

borgerliga partierna lagt fast ett reformerat pensions-

system, ett pensionssystem som är betydligt mer

finansiellt hållbart än det tidigare. I dag står vi därför

inför andra problem. I stället för massarbetslöshet kan

vi se en begynnande arbetskraftsbrist. Andelen äldre i

befolkningen ökar samtidigt som det föds allt färre

barn. Efterfrågan på arbetskraft ökar just inom vård-

och omsorgsyrken. De ökar även inom andra områ-

den, men i synnerhet inom äldreomsorgsområdet.

Att man ska ha lust och ork att arbeta till pen-

sionsåldern är därför utmaningen för oss socialdemo-

krater att gripa oss an. Därför har vi inlett ett intensivt

arbete med att förbättra hälsan i arbetslivet och re-

formera våra trygghetssytem så att de främjar en

utvecklingen av det goda arbetet. Ett särskilt viktigt

område i det här sammanhanget är den offentliga

sektorn, som uppvisar oroande brister i just arbets-

miljön. Vården och omsorgen måste bli föredömliga

inom arbetsmiljöområdet.

Herr talman! Vår vilja att betala för välfärden av-

görs ju av vårt förtroende för våra trygghetssystem.

Under 90-talet drabbades trygghetssystemen av en

förtroendekris som ännu inte är helt återställd. Det är

ett faktum som också tas som intäkt av de krafter i

samhället som av politiska eller ekonomiska skäl vill

rasera grunden för den generella välfärden.

Dagligen kan vi se hur försäkringsbolagen blir

alltmer aggressiva i sin marknadsföring av sina s.k.

välfärdsprodukter. Privata vårdföretag skaffar sig en

allt större marknadsandel.

De här strömningarna får flitigt stöd av bl.a. Mo-

derata samlingspartiet. Moderaterna tar varje tillfälle i

akt att understödja de här strömningarna i samhället

genom att helt ogenerat driva en politik som kommer

att slå undan grundvalen för den generella välfärds-

politiken. Stridsropet är: Valfrihet!

Ta en titt på Moderaternas sjukvårdspolitik som

går ut på att sälja ut vår gemensamma sjukvård till

multinationella företag och införa privata vårdförsäk-

ringar! Detta kommer ofrånkomligen att drabba de

äldre som har de sämsta ekonomiska villkoren. Val-

frihet leder då till en situation som i många stycken

skulle innebära en återgång till de värderingar som

gav legitimitet för Fattigsverige och fattigstugorna i

Lönneberga.

Herr talman! Vad vill vi att välfärden ska ge oss i

framtiden? Här har vi kanske den mest spännande

utmaningen som är helt utslagsgivande för hur vi

kommer att utveckla välfärden i framtiden. Vi social-

demokrater vill att välfärden ska ge oss möjlighet till

ett oberoende och självständigt liv, både ekonomiskt

och socialt. I det läget frigörs vi människor från den

otrygghet som ständigt hotar att krossa drömmar om

ett gott liv både som ung och gammal. Vi får då kraft

att forma ett samhälle där vi delar med oss av det

goda till varandra och mellan generationerna. Det är

här som tanken om frihet får växa sig stark och fro-

das.

Herr talman! Vi har kommit en bra bit på vägen

inom äldrepolitiken. Nu är vi nära målet. Men det

finns fortfarande en hel del att göra.

Herr talman! Med det vill jag yrka avslag på re-

servationerna och bifall till hemställan i betänkandet.