Fru talman! Det förpliktigar att denna debatt blir
lika intressant och givande som den förra.
"Man blir bara mer lik sig med åren", sade en lä-
kare till mig en gång när jag var lite irriterad på en
anförvants alldeles bestämda uppfattning. De orden
och den insikten har följt mig genom åren och lärt
mig att äldre visst vet hur de vill ha det och vad de
vill ha, och därför är behovet av mångfald och alter-
nativa lösningar än större när de fysiska begränsning-
arna sätter in.
Jag delar Kommunförbundets uppfattning att äldre
som behöver vård och omsorg måste få bättre möjlig-
heter att själva kunna välja sin omsorg och att denna
valfrihet måste resultera i ett ökat utbud av tjänster.
Fru talman! Om jag ska åka på semester planerar
och funderar jag. Ska det bli tält, husvagn, båt till
Åland eller besök hos släkten? Jag bestämmer kanske
årstid och antal dagar. Jag kanske har råd att åka
utomlands, och jag funderar om jag ska resa norrut
eller söderut. Jag läser resekataloger. Jag vet vilket
alternativ jag skulle vilja ha, vilken natur, vilken mat
och vilket umgänge jag vill ha. Därför söker jag mitt
alternativ. All denna planering sker för några få da-
gars ledighet.
Men när jag blir gammal och sjuk och ska lämna
mitt hus och hem för en längre tid, kanske för alltid,
ska jag vara tacksam - om jag alls får någon plats.
Jag har inte mycket att välja på. Det enda jag får säga
är kanske ja eller nej till den service som erbjuds.
En verklig valfrihet kräver också att nya, alterna-
tiva utförare får vara med och erbjuda sina tjänster.
Därför krävs det en öppenhet för okonventionella
lösningar. Därför vill också jag som äldre få en kata-
log där jag kan se vilka olika alternativ som finns vad
gäller särskilda boenden eller tjänster. Vem blir först
med att erbjuda platser i ett boende med upplevel-
seträdgårdar för senildementa? Jag har sett för många
boenden för senildementa på fjärde våningen med
inglasade balkonger.
I Socialstyrelsens rapport Äldreuppdraget fram-
förs också hur angeläget det är att på ett helt annat
sätt än i dag ta initiativ till kraftfulla utvecklingssats-
ningar för att stärka brukarnas möjlighet att påverka
och få sina rättigheter. Det är en kraftfull kritik som
Socialstyrelsen framför - det är ord och inga visor.
Det ska bli intressant att här i dag få höra vad So-
cialdemokraterna och regeringsvännerna ska göra åt
denna kritik. Har man tagit till sig den? Eller försöker
man komma bort från ämnet?
Fru talman! En äldrepeng ska införas, en äldre-
peng som motsvarar kommunernas kostnad för en
bestämd insats som man som äldre kan få för att be-
tala den omsorg och den hjälp som man som enskild
vill ha. Det är en frihetsrevolution. Den gagnar äldre
som är i behov av vård och stöd, och den anpassar sig
automatiskt till ett förändrat vårdbehov. Ju mer insat-
ser som krävs, desto större blir äldrepengen.
Det är annat än den tröga anslagsfinansiering som
råder inom vården och omsorgen i dag, där man ser
på föregående års ekonomi i stället för det aktuella
vårdbehovet. Det är inte konstigt att äldre inte får den
omsorg de är värda och att personalen går på knäna
och tvingas dra ned på både kvalitet och säkerhet.
Att äldrepengen också fungerar i praktiken kan vi
moderater visa genom ett exempel, nämligen Nacka.
Nu har också kommunerna Danderyd och Täby slagit
fast en äldrepeng, som dessutom kan användas över
kommungränserna. Valfrihet, fokus på kvalitet i stäl-
let för på pris samt bättre kontinuitet och mindre oro
än vid entreprenadupphandling är deras ledmotiv.
Fru talman! Enligt Socialstyrelsens rapport kän-
netecknas också äldreomsorgen i dag av stora brister
när det gäller att fortlöpande registrera uppgifter om
verksamhetens omfång, innehåll och kvalitet. Än
större är bristerna vad gäller uppgifter om kostnader
och förhållanden som är relaterade till enskilda indi-
vider.
30 % av de beslutsdokument som finns efter bi-
ståndsbeslut är svårlästa och svårbegripliga. Hur stor
avgift hjälptagaren ska betala framgår nästan aldrig. I
flera fall får man heller inte den hjälp som har utlo-
vats. På all denna kritik är äldrepengen ett svar.
Många anhöriga och närstående gör redan i dag
stora insatser för äldre och sjuka. Det är viktigt att
erkänna dessa insatser, men också att uppmärksamma
nödvändigheten av alternativ och mångfald också för
dem. Det gäller i hög grad också äldre med invand-
rarbakgrund. Det är viktigt att i dag, men också inför
morgondagen, uppmärksamma och inkludera närstå-
ende i begreppet anhörig.
I Socialstyrelsens slutrapport Äldreuppdraget sägs
också med tanke på kommunernas ekonomi och pro-
gnoser inför framtiden vad gäller resurser och behov i
samhället av vård och omsorg att det är angeläget att
starta en diskussion om den framtida finansieringen
av äldreomsorgen.
Enligt Statistiska centralbyråns befolkningspro-
gnos från juni 2000 förväntas relativt små variationer
i antalet personer under 65 år, medan befolkningen
över 65 år kommer att öka med 800 0000 personer till
2050 - en ökning på 50 %. Denna oro har statsmi-
nistern framfört gång på gång, men socialministern
säger: Lita på mig. Det är kanske lätt att säga, men
när problemen blir som störst är nog varken socialmi-
nistern eller jag speciellt tillräkneliga.
Skillnaden är att vi moderater känner ett ansvar
för kommande generationer och vad de kan tvingas
uppoffra, och vi vill kunna planera för en äldreom-
sorg av hög kvalitet och tillgänglighet också i framti-
den medan tid är. Därför, fru talman, vill vi moderater
ha en parlamentariskt tillsatt utredning som ser över
äldreomsorgens framtida finansiering. Utredningen
kan se på olika möjliga finansieringslösningar och se
hur andra länder som har samma utveckling har dis-
kuterat och löst det. Vi vill också få till stånd en lös-
ning som håller över tid och som håller över val -
pensionsuppgörelsen i ny tappning.
Fru talman! Enligt en studie vid Linköpings uni-
versitet upptäcks endast 12 % av äldre med depres-
sion. Dessutom får många av landets demenssjuka
ingen behandling alls eller behandlas i för liten ut-
sträckning eftersom många läkare har stor okunnighet
om depressioner och demenssjukdomar. Detta är en
av många anledningar till att vi kräver en ökad statlig
tillsyn. Dessutom måste både offentliga och privata
vårdgivare stå under samma tillsyn och krav på upp-
följning och öppenhet.
Behovet av att rekrytera personal är stort, men vi
vet att problemet är störst inom den offentliga sek-
torn. Varför söker sig så många till verksamheter i
alternativ regi? Vårdcentraler och sjukhus som har
bolagiserats vittnar om att man inte längre behöver
annonsera. Folk står i kö.
En sjuksköterska från Laholm berättade att hon
frivilligt hade slutat arbeta inom den kommunala
äldreomsorgen och nu packar chips i stället. Den
dagen jag får ett arbete i det privata äldreboendet i
Laholm börjar jag igen, säger hon. Hon är inte ensam.
Fru talman! Pensionärsorganisationen menar att
många av deras medlemmar får vidkännas kraftiga
ekonomiska och sociala åtstramningar. Att det råder
stora skillnader inom gruppen pensionärer vet vi
genom många studier. Det finns de som har god pen-
sion och hygglig standard, men det finns andra som
betraktas som fattiga och som har ekonomiska och
sociala problem. Vi anser därför att regeringen bör
tillsätta en utredning som får i uppdrag att belysa
levnadsvillkoren för olika grupper inom pensio-
närskollektivet inte minst ur ett socialt perspektiv.
Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga
moderata motioner och våra särskilda yttranden, men
för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reserva-
tion 1.