Fru talman! Vi behandlar nu ett betänkande som
är fullt av motioner som har med skog att göra. Det är
inte alls så konstigt att det är på det sättet, eftersom
skogen är en oerhört stor tillgång för Sverige. Den är,
som föregående talare sade, mycket viktig för oss.
Man skulle kunna säga att skogen är Sveriges guld
eller Sveriges olja, om man nu vill jämföra oss med
norrmännen. Den ger oss inte bara pengar, utan en
förfärlig massa andra värden. Vi har alltså ett netto
från de skogsprodukter vi säljer till och köper från
utlandet på, som det sades, 78 miljarder kronor. Det
är jättemycket pengar. Det är ingen annan näringsgren
i vårt land som tillnärmelsevis kan mäta sig med detta.
Skogen skulle kunna få, och kommer alldeles sä-
kert att få, en ännu större betydelse i vår försörjning
genom den omställning av energipolitiken som ligger
framför oss. Att försörja oss med mer skogsbaserad
värme än elbaserad värme ger oss fördelar. Att ersätta
olja med ved är också en mycket stor fördel, både
ekonomiskt och miljömässigt. Det ökar inte våra
exportintäkter, men det minskar våra kostnader för
import av olja och andra energiprodukter. Det finns
alltså en fortsatt stor möjlighet att utnyttja skogen så
att vi får en bättre ekonomi i Sverige.
Vi skulle också kunna förädla våra produkter be-
tydligt mer. Det måste ge betydligt mer pengar att
sälja färdiga produkter som möbler och andra föräd-
lade produkter av olika slag än att sälja plank. Det är
fullt möjligt att göra det. Det skulle ge oss mer peng-
ar, och det skulle också ge oss ganska många jobb.
Skogen är alltså en ryggrad i den svenska ekono-
min. Men skogen är så mycket mer. Den är en veder-
kvickelse för alla som tar sig tid att ge sig ut och gå
där och titta på allt som finns, på all den biologiska
mångfald som det pratas så mycket om och på alla de
varianter av skog som finns.
Vi fick en ny skogsvårdslag för inte så länge se-
dan, som gav ett betydligt större ansvar till den en-
skilde brukaren, ett ansvar som de brukare som finns i
vårt land mycket väl lever upp till. Man tar sitt ansvar
för naturvård och för biologisk mångfald på många
olika sätt. Det är det som är viktigt, att man gör det på
många olika sätt. Det är också en viss typ av mång-
fald. Det ger också en försäkran om att olika typer av
skog kommer att finnas kvar. Jag anser att det är
mycket väsentligt att vi har fått den här förändringen,
så att människor känner att de har en frihet och även
en tillåtelse att göra sådant som är litet annorlunda
därför att de tror att det är riktigt.
Skog är ju en långsiktig produktion. Det som vi
gör i dag får effekter om 50, 60, 70, 80 eller 100 år,
beroende på var i landet vi bor. Det gör att det är
mycket svårt och t.o.m. farligt att direkt lägga fast att
det är detta som är det enda rätta. Det vet vi väldigt
litet om.
Jag tror dessutom inte att det är säkert att de här
hänsynen, den här mångfalden, är en kostnad för det
svenska jordbruket. En större variation i skogen, med
olika typer av trädslag, med barrträd och lövträd, gör
att den biologiska processen i vår skogsmark fungerar
betydligt bättre och därmed också tillväxten. Det är
inte bara en kostnad att ta hänsyn till naturen och
naturens krav på hur vi skall hantera den. Det här har
många skogsägare upptäckt långt innan skogsvårdsla-
gen ändrades. Det var väldigt många av skogsägarna
som även då bedrev ett skogsbruk som kanske inte till
punkt och pricka följde den lagstiftning som vi då
hade, men dagens lagstiftning är klart överlägsen det
som stadgades i den gamla lagstiftningen.
Det har kommit in en del nya moment i naturvård.
Vi har inte bara naturreservat, nationalparker och
ålägganden. Vi har t.ex. naturvårdsavtal, som är ett
frivilligt avtal mellan de skogliga myndigheterna,
naturvårdsmyndigheterna och den enskilde brukaren.
Bekymret med dessa är att man inte vet om de är
juridiskt bindande vid ägarskifte. Det är en fråga som
vi har haft uppe i riksdagen vid ett antal tillfällen.
Centerpartiet var pådrivande när de här avtalen kom
till. Vi har också varit det för att försöka göra dem
sådana att de blir säkra för framtiden, så att man kan
ingå de här avtalen och lita på att det finns en konti-
nuitet i det hela. Vi tog upp den frågan förra året. Det
har inte blivit något av det. Regeringen har lagt frågan
på hyllan och väntar med att göra något åt den. Det är
synd. Vi har i en reservation försökt mana på rege-
ringen. Vi hoppas att regeringen gör någonting.
När människor själva kommer på att de skall göra
någonting för att få det bättre i naturen eller över
huvud taget, gör de det betydligt gladare och villigare.
Då blir det också bättre.
Den skogsvårdslag som jag har prisat har också
sina nackdelar. Den blev inte riktigt bra i allt. Därför
har vi i en reservation tagit upp ransoneringsregeln,
som togs bort på fastigheter under 100 ha. Vi kräver
en förändring av nuvarande system.
Det har gjorts en utredning. Det var Skogsstyrel-
sen som gjorde den översynen. Man skulle med förtur
ta fram förslag på just denna punkt. Det har man ock-
så gjort. Sedan har regeringen inte gjort någonting åt
det. Man väntar på den totala översynen av
skogsvårdslagen, vilket jag tycker är synd. De som
inte köper en fastighet för att bruka och sköta, utan
för att göra pengar på den, skövlar skogen. Det är inte
bra. Det ger skogsbruket ett dåligt anseende, och det
åstadkommer skador i naturen. På det sättet kan ingen
långsiktig politik bedrivas. Därför är det viktigt att
göra någonting.
Det får också en annan konsekvens. Priserna på
fastigheter blir högre. Den som köper en fastighet
enbart för att hugga ned skogen kan ju betala ett be-
tydligt högre pris än den som har tänkt sköta fastighe-
ten och leva på den under en längre tid. Det gör det
svårare för dem som skall starta som skogsbrukare
och jordbrukare, när de skall köpa en fastighet. Därför
har vi i en reservation begärt att regeringen skall göra
något åt det nu. Jag yrkar bifall till reservation 7.
Fru talman! Det finns mängder av saker i detta
betänkande som det skulle vara värt att prata om. Jag
har begränsat mig. Skogspolitiken kommer vi säkert
att återkomma till i många olika sammanhang. Jag
yrkar bifall till utskottets hemställan, med undantag
för de punkter som gäller de reservationer jag har
talat om.