Fru talman! Det kom en förfrågan om vår syn på
miljömålen. Vi har i dag en skogsvårdslag som tar
ansvar dels för produktionen, dels för miljömålen,
som vi tidigare har påpekat. Genom alla utvärderingar
från Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och andra har
det påvisats att dessa miljöhänsyn på ett mycket bra
sätt har slagit igenom i skogsbruket. Det är alltså den
faktiska utvärderingen. Sedan ser man själv med
blotta ögat att den här revolutionen har genomsyrat
både det enskilda skogsbruket och storskogsbruket.
Det är i detta sammanhang väsentligt att det går att
ganska väl kvantifiera vad miljöhänsynen kostar. Det
bör alltid påpekas. Miljöministern har i något sam-
manhang påpekat att skogen skall betala reservat och
annat. Då har man hävdat att den enskilde skogsbru-
karen inte skall behöva betala medan bolagen, som
har större enheter, skall betala avsättningen. Vi tycker
att det är felaktigt. Alla skall behandlas lika i det
fallet.
Självfallet skall all skogsmark omfattas av miljö-
hänsyn. Det är skrivet så i skogsvårdslagen. Men det
är ett faktum att olika fastigheter har olika värdefulla
miljöområden. I det hänseendet tycker jag att en fas-
tighet som har ett visst område med värdefull biolo-
gisk mark naturligtvis är viktigare än en ren gran-
skogsproduktion någonstans i södra Sverige. Därvid-
lag kan man aldrig jämföra enheter rakt av.