Fru talman! Kvällen är sen, men vi kör hårt här på
jordbrukssidan - in i det sista.
Vi yrkar bifall till reservation nr 2 om nya avgifter
i skogsbruket.
Skogen och skogsindustrin är ryggraden i svensk
ekonomi. År 1995 sålde svensk skogsindustri skogs-
produkter till ett värde av 95 miljarder kronor. Netto-
exportvärdet, importen av insatsvaror och råvaror
frånräknad, var 78 miljarder.
Men skog är inte bara massa, tidningspapper, fin-
papper och sågade trävaror. För många människor är
närheten till skogen också en möjlighet till
svampplockning, bärplockning, jakt och naturupple-
velse. Rekreationsvärdet är svårt att uppskatta i reda
pengar, men det har stor betydelse för det enskilda
hushållet eller individen. I synnerhet för landsbygdens
människor är biinkomster från de här områdena av
betydelse för den egna ekonomin.
Regionalpolitiskt spelar skogen en oerhört viktig
roll för Sverige. Skog finns från Skåne i söder till
Lappland i norr, och i anslutning till råvaran byggs
sågverket, spånskivefabriken eller pappersindustrin.
Det är en blandning av småskalighet och stordrift som
gör det möjligt för skogsägaren att sälja sitt virke. Det
som händer på marknaden ute i Europa har därvidlag
stor betydelse direkt ut till den enskilde skogsägaren.
Allt det här är möjligt just tack vare den efterfrå-
gan som finns på skogsprodukter. Tack vare kundens
behov av tidningspapper, förpackningar, finpapper
och allt annat skapas ett värde på den svenska skogen.
Fru talman! Det är av utomordentlig betydelse för
både naturupplevelsen, bärplockaren, den enskilde
skogsägaren och kunden ute i Europa att den svenska
skogen sköts på ett bra sätt. Industrin behöver flis och
ved, värmeverket behöver värmeflis och sågverket
behöver sågtimmer. Vi människor behöver också en
skog att vistas i som vi trivs och känner trygghet i.
Det behövs både produktionstänkande och miljö-
tänkande för att den här ekvationen skall gå ihop.
Volymmässigt är vi inte bekymrade. Tillväxten i den
svenska skogen överstiger vida vad vi plockar ut, och
den här reserven är naturligtvis bra att ha inför fram-
tiden. Beträffande biologisk mångfald upplever
många däremot en viss ängslan för huruvida det går
att kombinera produktionsmål och miljömål.
Vi moderater hävdar att det är fullt möjligt. Något
har nämligen hänt i det svenska skogsbruket och den
svenska skogen. Borta är schablonerna; borta är
plantänkandet om hur alla skall sköta sin skogsmark.
Mångfalden har definitivt ersatt detaljregleringen, och
det utan att vi tummar på återbeskogningskrav och
god och hög virkesproduktion.
Över 20 % av den skogbeklädda arealen i Sverige
är i dag undantagen från skogsbruk. Det är reser-
vatsbildningar och detaljhänsyn. Man lämnar kantzo-
ner, bäckraviner och impediment. Allt detta tillsam-
mans utgör drygt 20 % av den skogbeklädda arealen,
som i dag är undantagen från aktivt skogsbruk. Detta
applåderar alla. Biologisk mångfald är en viktig fråga
att försvara och trygga.
Jag tycker också att det är viktigt att påpeka att
den här utvecklingen kostar pengar. Volymförluster,
försvårade avverkningar, m.m. motsvarar i dag en
kostnad på 25-30 kr per avverkad kubikmeter. Det är
en kostnad som i dag betalas av skogsägaren, oavsett
om det är skogsbolaget, en enskild skogsägare eller
något annat.
Men på marknaden får man inte mer betalt för
pappersrullen eller brädpaketet för att vi lämnar
kantzoner och bäckraviner vid avverkningen. Det är
intresset för och kunskapen om den biologiska mång-
falden som är avgörande för hur vi kommer att lyckas.
Fru talman! Nya avgifter och pålagor på skogs-
bruket kommer inte att förbättra miljötänkandet.
Rimliga energipriser är också en förutsättning för
skogsindustrins konkurrenskraft. Ökade energikost-
nader innebär automatiskt minskade möjligheter att
betala rimlig ersättning till skogsägaren för massave-
den och sågtimret. Som exempel vill jag visa på att en
fördubbling av elpriset vid pappersbruket Ortviken i
Sundsvall motsvaras av en prissänkning på massave-
den med 280 kr per kubikmeter. I dag får skogsägaren
i Norrlands inland 220 kr för motsvarande kubikme-
ter. En sådan här prishöjning på elenergi gör i sig den
här massaveden helt värdelös. Om vederbörande
skulle sälja den här massaveden skulle han behöva
skicka med några tior för att industrin skulle ha möj-
lighet att ta emot virket.
Veden är dyr i Sverige. Lönekostnaderna är höga.
Rimliga elpriser är som jag ser det ett måste för beva-
rad konkurrenskraft.
Ökade kostnader på transporter är också allvarligt
ur konkurrenssynpunkt. Det är nämligen så att Sverige
är ett transportberoende land. Det får vi helt enkelt
acceptera. Kraftigt höjda transportkostnader kommer
att innebära en utflaggning av svenskt skogsbruk.
Importerad ved kommer att ersätta inhemsk ved i allt
större utsträckning. Och transporterna kommer att ske
på annat håll i världen med lastbil och båt. Jag tror
inte att det kan vara avsikten att diskriminera det
svenska skogsbruket och flytta transportarbetet utan-
för landets gränser. Miljöpåverkan blir större samti-
digt som värdet på våra svenska skogar minskar.
Energipriser på rimliga nivåer och transportkost-
nader som i vart fall inte ökar mer än i våra konkur-
rentländer minskar den totala miljöbelastningen och
säkerställer konkurrenskraft för både svensk skogsin-
dustri och det svenska skogsbruket.