Herr talman! Det är alldeles riktigt att skogen är
Sveriges gröna guld. Det har också påpekats här tidi-
gare. Skogen ger oss värme, papper och trä. Jag är
övertygad om att skogen kommer att få en allt större
betydelse i framtiden, även om den redan har en stor
betydelse i dag.
Vi som bor i södra och mellersta Sverige kan dock
redan i dag se en stor förändring. En stor del av den
förändringen beror på den försurning vi har. Skogen
mår inte riktigt bra längre. Artsammansättningen i
skogen ändras. Det är inte lika lätt att hitta svamp. Det
är inte lika lätt att hitta bär. Många granar ser dåliga
ut. De ruttnar, och de blöder. Många hävdar också att
älgsjukan har att göra med den här försurningen. I
många skogsmarker är pH så lågt som under 4. Det
kommer naturligtvis att få betydelse för skogarna i
framtiden.
70 % av Sverige är beklätt med skog. Det är en
hög siffra. Man kunde tänka sig att Sverige skulle
vara en av de nationer som verkligen hade sett till att
skydda mycket av skogen. Men så är det tyvärr inte
alls. 3,3 % av den produktiva skogsmarken är skyd-
dad i form av reservat eller annat. Det är endast 0,6 %
av skogen nedanför skogsodlingsgränsen som är
skyddad. Det är naturligtvis väldigt litet. Vi i Miljö-
partiet anser att vi gott skulle ha råd att ha betydligt
större del skyddad. Den internationella naturvårdsu-
nionen anser att Sverige borde ha råd med 10 %. Vi i
Miljöpartiet anser att vi borde kunna skydda 5 % på
kort sikt, och på längre sikt 10 %. I våra budgetför-
slag har vi därför alltid avsatt ungefär 500 miljoner
mer än regeringen för att kunna komma upp till det
här målet. Vi anser att det är viktigt just därför att vi
är en stor skogsnation och har någonting att värna.
Varför skall vi då värna skogen? Här finns en stor
del av den biologiska mångfald som är unik för det
norra barrskogsbältet. 1 700 av de arter som finns i
Sverige är hotade just på grund av mänskligt skogs-
bruk. Därför menar vi att det är dags för ett moratori-
um för avverkning av urskog. Det är ju framför allt i
gamla urskogar som de här arterna finns. 20 % av
mossorna är uppförda på hotlistan och finns t.ex. i
dessa skogar. Det är 223 arter. 10 % av lavarna, dvs.
216 arter är rödlistade. De är också helt beroende av
gammal urskog. Det är dags att se till att många bio-
toper som i dag saknar skydd får ett skydd. Det gäller
de gammelskogar som Naturvårdsverket har fört upp
på sina listor över sådana som man skulle vilja göra
naturreservat av.
Det gäller också fjällnära skogar. Där avverkas det
fortfarande trots att man är osäker på hur tillväxten
kommer att bli i framtiden och trots att många av
dessa skogar just är hänglavsskogar som definitivt är
unika och borde sparas. Det finns också många nyck-
elbiotoper som skulle behöva sparas och som inte har
något skydd i dag.
Jag är övertygad om att den här debatten kommer
att återkomma varje gång vi diskuterar budgeten.
Detta handlar ju om på vilket sätt vi vill använda våra
pengar och vad vi vill prioritera.
Miljöpartiet anser att den fjällnära skogen nedan-
för den gamla skogsodlingsgränsen bör skyddas. Vi
har tagit upp detta i en reservation. Det är en gammal
fråga som var uppe redan i 1988 års valrörelse. Då
sade faktiskt alla partier att man var intresserade av
att skapa en naturvårdsgräns som skulle se till att den
fjällnära skog som just är hänglavsskog, och som i
dag inte har skydd, skulle få skydd. Tyvärr har ingen-
ting hänt. Vi i Miljöpartiet finner tyvärr anledning att
återkomma i den här frågan. Det kommer vi att göra
därför att vi anser att vi också har ett internationellt
ansvar att se till att den här typen av biotoper blir
skyddade.
Mycket av betänkandet handlar om en stor motion
som vi i Miljöpartiet har skrivit. Det beror på att vi
har fått en skogsmästare på vårt kansli som är mycket
kunnig och mycket engagerad i frågorna. Vi har tagit
upp en mängd frågor som säkert kommer att åter-
komma fler gånger.
En fråga har faktiskt blivit aktuell de senaste
veckorna. Många geologer skyller den katastrof med
översvämningar som man har haft i Värmland bl.a. på
skogsbruket. De menar att det inte går att avverka
skogen på det sätt som har skett på många ställen där
sluttningarna är stora. Förr bands vattnet i skogen.
Men om skogen inte finns längre, och om man dess-
utom har dikat, finns det ingenting som kan hålla
vattnet utan det forsar ned i älvar och orsakar över-
svämningar. Många av de översvämningskatastrofer
vi har i dag beror på mänsklig verksamhet.
Här handlar det om kalavverkning, och den skulle
vi vilja ta bort. Vi anser att större områden än 1-5
hektar inte skall kalavverkas. Dessutom bör man ta
hänsyn till hur naturen ser ut där man vill avverka.
Man skall inte kalavverka på ett sätt som skapar dessa
problem där vattnet inte kan stanna kvar.
Vi vill ha ett förbud mot stubbrytning. Vi vill inte
ha några dispenser för hyggesplöjning. Vi anser att
kemiska bekämpningsmedel på sikt skall försvinna ur
skogen. Det går att bekämpa barkborrar på andra sätt.
Det finns all anledning att se till att skogen som bio-
top inte förgiftas.
Vi är också mycket kritiska till den diskussion
som förs nu om kvävegödsling. Vi anser att försiktig-
hetsprincipen skall råda där. Även här handlar det
naturligtvis också om en koppling till försurningen.
Detta utvecklas i reservation nr 1. Jag vill yrka bifall
till den.
Vi har också tagit upp skyddsdikningen och mar-
kavvattningen som är ett stort problem. Många av de
unika arter som finns i skogen är knutna till våtmar-
ker. Det kan gälla vanliga våtmarker och det vi kallar
för sumpskogar. Detta är biotoper som försvinner när
man markavvattnar, vare sig man gör det med skogs-
dikning eller med skyddsdikning. Vattnet i skogen är
viktigt för den biologiska mångfalden. Den till-
ståndsplikt som finns vid skogsdikning har inte fått
den effekten att skogsdikningen har blivit mindre
förekommande. Här ges tillstånd utan några undantag.
Här borde man skärpa till det. Vi skulle också gärna
se att även skyddsdikning var tillståndspliktig.
Vi har också tagit upp en mängd andra frågor,
t.ex. den fråga som Ragnhild Pohanka brukar diskute-
ra, nämligen rotsnurr. Precis som Maggi Mikaelsson
har påpekat, finns det ett stort framtida problem in-
byggt här. Detta är en fråga som behandlas förenklat,
och vi har ett långt särskilt yttrande om detta. Jag är
övertygad om att vi har anledning att återkomma till
detta. Precis som Maggi Mikaelsson har sagt, kommer
stora värden att stå på spel här. Om detta inte löses på
ett riktigt sätt så att man kan få ersättningar för det,
kommer det att ha stor betydelse i framtiden.
I motionen har vi också uppmärksammat att det
finns områden av en viss storlek som inte har något
skydd. Det gäller dem som är 5-20 hektar. Skogssty-
relsen brukar säga att man kan lägga ett biotopskydd
på områden upp till 5 hektar. När Naturvårdsverket
vill göra naturreservat säger de att det skall vara minst
20 hektar. Detta innebär att det inte finns några
skyddsformer för områden som är 5-20 hektar. Det är
mycket olyckligt. Det måste ses över så att man kan
hitta ett sätt att skydda även den här storleken på
markområden, som kan vara mycket biologiskt värde-
fulla.
Vi har också en reservation som handlar om för-
yngringsavverkningen. När reglerna ändrades 1994
skulle man ta bort gränsen för hur gammal skogen
skulle vara för att man skulle få avverka den. Då
sänktes åldern med 25 %. Det har visat sig att detta
har fått stor betydelse i skogen, och framför allt för
den biologiska mångfalden. Många arter är knutna till
äldre skog. För Norrbottenskogen har detta inneburit
att den skog som avverkas i dag är 80-90 år. Tidigare
var den 100-120 år. Här nere i Svealand avverkas i
dag skog som är 60-70 år. Här var åldern tidigare 80-
90 år. Detta innebär alltså att den biologiska åldern
sjunker i skogen. Det innebär också att många bioto-
per som innehåller många arter aldrig kommer till.
Detta måste ses över så att vi återigen får en högre
ålder innan man får avverka. Därmed gynnas också
den biologiska mångfalden.
Detta är några av de frågor som finns i de reserva-
tioner vi har. Jag ställer mig naturligtvis bakom samt-
liga reservationer, och också reservation 7 som Len-
nart Brunander har yrkat bifall till och som är gemen-
sam för oss. Jag vill också yrka bifall till reservation
1, 8 och 11.