Herr talman! Jag kan hålla med om att
erfarenheten av statligt ägande inom bankvärlden
kan vara diskutabelt. Men, herr talman, nog kliar
det i fingrarna när man tar del av bankvärldens och
bankdirektörernas alla fallskärmsavtal, som ligger
på en orimlig nivå. Detta kanske inte hör till dagens
debatt, men jag vill ändå ha upptaget i kammarens
protokoll att detta gör att det kliar i fingrarna och
att vi politiker kanske borde ha spelat en större roll
i det sammanhanget.
Statsrådet säger att staten eftersträvar en så bra
avkastning som möjligt. Det är riktigt. Där har vi
samma målsättning. Då bör man också eftersträva
en ökad konkurrens. Min erfarenhet av
Wermlandsbanken som provinsbank är att den,
med en starkt decentraliserad uppbyggnad, med
kontor ute i bygderna och närhet till företagen och
till folket, har spelat en utomordentligt stor och
viktig roll för Värmland och att motsvarande har
gällt för Skaraborg. Om vi eftersträvar en bra
konkurrens bör statsrådet därför också stötta
provinsbankerna, som spelar en för
decentraliseringen så viktig roll.
Nu är vi inne i en besvärlig sysselsättningssituation.
Arbetslösheten ökar, och småföretagandet är
viktigt för den framtida utvecklingen. Då är det
viktigt att det snabbt går att skapa kreditvärdighet
och kredittillförsel för att rädda jobben.
Jag och statsrådet verkar alltså, herr talman, vara
inne på ungefär samma linje, och jag hoppas att
statsrådet grunnar på den här debatten, som jag
deltar i inte för att vara gnällig utan för att det är
viktigt att rädda provinsbankerna i framtiden, att
rädda jobben och, framför allt, att allmänheten
skall ha en bra service oavsett om man befinner sig
uppe i Sysslebäck i Nordvärmland, i Karlstad,
Skaraborg eller Skövde. Det är det frågan gäller.