Fru talman! Först några kommentarer med
anledning av de olika inläggen och de olika frågor
som här har ställts.
För det första vänder jag mig till Hans Göran
Franck, som säger att vi inte har fått några danska
särregler eller undantag. Nej, Hans Göran Franck,
vi har fått svenska särregler och undantag. Vi har
formulerat ett stort antal svenska förhandlingskrav
som är bestämda utifrån svenska intressen -- inte
utifrån danska, norska, tyska eller franska
intressen. Det är Sveriges intressen som vi i våra
förhandlingar skall tillvarata. Det är mot de
förhandlingskrav som vi har framfört som vi sedan
skall avläsa förhandlingsresultatet.
Alla överenskommelser som vi träffar kommer att
vara tillämpliga för Sverige för att tillgodose våra
intressen. De är alltså inte tillämpliga för
Danmark -- lika litet som Danmarks är tillämpliga
för oss. Däremot gäller såväl i Danmarks som i
Sveriges fall att när det är fråga om tolkningar av
EG:s bestämmelser -- sådana är det fråga om i en
del fall i Sveriges överenskommelser och i en del
fall när det gäller Danmarks överenskommelser --
är de naturligtvis också tillämpliga på andra länder
och inte alls betydelselösa. Det gäller exempelvis
frågan om unionsmedborgarskap liksom
försvarspolitiken och en del som sägs där i den
danska överenskommelsen.
För det andra gäller det remissbehandlingen. Hela
resultatet av förhandlingarna -- alltså alla delar,
med allt bakgrundsmaterial tillgängligt -- kommer
att remitteras. Vem som helst har rätt att yttra sig
över vilken del som helst av avtalet. Man kan då
använda sig av konsekvensutredningarna, av nej-
sidans material eller av vilket material som helst.
Man kan använda sig av alla typer av
expertutredningar. Det finns enormt många på det
här området. Allt detta kan man använda sig av för
att bilda sig en egen uppfattning om avtalet och om
de villkor som vi har förhandlat fram. Detta kan
speglas i remissopinionen. Jag kan försäkra att
remissopinionen och de remissyttranden som är
tillgängliga också kommer att speglas i den
proposition som i sinom tid föreläggs riksdagen.
Här finns alltså alla möjligheter för
remissinstanserna att uttrycka sina åsikter.
Remissbehandlingen är en naturlig del av
förberedelsen inför den proposition som kommer
att presenteras. Den departementspromemoria
som vi skall låta cirkulera så snart förhandlingarna
är klara kommer att ge möjligheter när det gäller
att avge just de yttranden som Hans Göran Franck
önskar.
Vidare frågar Hans Göran Franck: Är EES-avtalet
ingenting värt? Jo, det är det visst! Hans Göran
Franck är inte omedveten om att jag själv har
förhandlat fram detta avtal under en
socialdemokratisk ledning. Jag är stolt över det
avtalet och tycker att det är ett bra steg i riktning
mot ett närmare samarbete med EG. Att det sedan
på flera punkter är otillräckligt -- där håller jag med
Ines Uusmann -- är något som icke förtar intrycket
av och inte påverkar min bestämda uppfattning att
EES-avtalet är ett bra steg i rätt riktning. När delar
av nej-sidan vill riva upp EES-avtalet menar jag att
det innebär ännu ett grundskott mot den svenska
ekonomin.
Jag vet faktiskt än i denna dag inte var Gudrun
Schyman och Vänsterpartiet står i den här frågan.
Ni motarbetade EES-avtalet hela tiden arbetet
pågick. Sedan har ni svävat på målet. Ibland har ni
sagt: Ja, vi kan behålla avtalet någon tid. Under
tiden skall det ses över.
Men sedan har Gudrun Schyman i en intervju sagt
att avtalet skall rivas upp -- i varje fall sade hon
någonting i den riktningen. Jag ställer då frågan:
Vad är Gudrun Schymans uppfattning, och vad är
Vänsterpartiets uppfattning i den här frågan? Jag
undrar alltså: Skall EES-avtalet bestå, eller skall
det inte bestå?
Sedan till frågan om hur allt det här skall
finansieras. Vad Gudrun Schyman säger är riktigt.
Det grundas på de uppgifter som vi har givit,
nämligen att bruttokostnaden är ca 20 miljarder
kronor. Vi får se vad slutsumman blir. Men
bruttokostnaden kommer att vara ungefär nämnda
belopp.
Vi kommer att få ett återflöde om i
storleksordningen 10 miljarder kronor, alltså
ungefär hälften av utgifterna. Det här är en
förhandlingsfråga. Vi kommer att kunna bedöma
detta bättre när förhandlingarna avslutats. Exakt
vet man inte hur det blir. Det beror ju på hur
duktiga våra forskare, våra utbildningsansvariga,
våra studenter osv. är när det gäller att komma i
åtnjutande av de möjligheter till EU-finansiering
som avtalet öppnar. Vad som återstår är en summa
om 10 miljarder kronor.
Det finns många omedelbara fördelar med ett
medlemskap, vilka ligger utanför de direkta
kostnaderna. Minskningen av kostnaderna
beträffande gränskontroller uppskattas i en
utredning till 5 miljarder kronor. Om vi
åstadkommer en sänkning av räntan med 1 %
svarar det mot 7 miljarder kronor årligen redan från
det första året. Därmed skulle praktiskt taget allt
vara finansierat redan det första året.
Till detta skall de dynamiska effekterna läggas, och
de är avgörande. 1 % ökning av
bruttonationalprodukten motsvarar 15 miljarder
kronor. Sedan kan man diskutera hur mycket
snabbare, med hur många procent, den svenska
ekonomin växer under låt oss säga en fem- eller
tioårsperiod.
Gudrun Schyman frågar vad som händer med
finansieringen om det inte blir så bra. Men jag
frågar Gudrun Schyman: Hur skall vi finansiera
föräldraförsäkring, pensioner, barnomsorg osv. när
det gäller de sociala trygghetssystemen i en
stagnerande ekonomi -- det är ju vad vi har haft?