Fru talman! Jag tackar statsrådet Dinkelspiel för
svaret. En del av det som jag har interpellerat om
har vi redan debatterat. Men jag vill
sammanfattningsvis ändå konstatera att statsrådet
inte på ett tillfredsställande sätt har kunnat bemöta
att det finns behov av att få bindande undantag. Jag
vill framför allt hänvisa till att flera länder, bl.a.
Danmark, har ansett det nödvändigt att skaffa sig
dessa bindande undantag, vilket Sverige underlåter
att göra. Detta inkluderar de viktiga frågor som jag
berörde i mitt första inlägg.
Vad gäller svaret i övrigt på min interpellation är
jag förvånad över att statsrådet säger att han inte
ser något behov av en remissbehandling av
konsekvensutredningarna. Det räckte inte med den
ensidiga sammansättningen av de här
utredningarna, utan man går på i ullstrumporna och
vill inte ens ha en sedvanlig och allsidig
remissomgång om detta. Det är mycket
anmärkningsvärt och borde rimligtvis omprövas av
regeringen.
Sedan får vi höra om de dynamiska effekterna, som
jag hade en debatt med Anne Wibble om. Dess
bättre svarade inte hon på det här mycket allvarliga
sättet som Ulf Dinkelspiel gör. Hon log förstående
när jag sade att jag verkligen ville ha reda på hur
man tänker finansiera de här frågorna och inte i
första hand ville tala om de dynamiska effekterna.
Det är på den här punkten som det verkligen finns
en konkret och aktuell fråga. Hur tänker
regeringen finansiera detta på kort och på lång sikt?
Det är framför allt på kort sikt som det rör sig om
stora utgifter. Det handlar om ungefär 20 miljarder
i avgifter och om åtskilliga tiotals miljarder i
minskade skatteintäkter. Det finns verkligen
anledning för Ulf Dinkelspiel att reda ut hur detta
skall finansieras.
Ulf Dinkelspiel talar om hur investeringsviljan
minskar. Han säger att ''det kan vara svårt att med
exakthet ange dessa effekter i siffror''. I det
sammanhanget ställer jag mig frågan: Är EES-
avtalet ingenting värt?
De statsfinansiella kostnaderna för ett medlemskap
måste vägas mot de långsiktiga
samhällsekonomiska intäkterna. Jag undrar:
Vilken kalkyl har statsrådet i det här fallet? Hur
säker är han på de påståenden han gör överst på s.3
i interpellationssvaret? Vilka komplikationer kan
inträda? Han säger att konsekvensutredningen har
visat att de samhällsekonomiska effekterna är si
och så. Vilka belägg finns för den saken i de
utredningarna?
Hur kommer man att ta emot ett
folkomröstningsresultat? Jag tänker mig
möjligheten att det blir ett nej, vilket
opinionsmätningarna tyder på: Kommer Ulf
Dinkelspiel då att lojalt följa detta resultat? Eller
säger han på samma sätt som Anne Wibble: Vi
fortsätter att agera för ett svenskt medlemskap.
Man kan ha en viss förståelse för att regeringen vill
återkomma med detaljerna och de konkreta
beskeden om medlen till
kampanjorganisationerna. Men jag vill ändå veta
hur den principiella hållningen är. Kan statsrådet
göra något uttalande på den punkten?