Fru talman! Jag vill först till Hans Göran Franck
säga att jag inte förstår hur han med sin juridiska
bakgrund och skolning inte kan undgå att göra en
distinktion mellan bindande överenskommelser
och det förhållandet att en överenskommelse kan
prövas i domstol. Vi har utverkat ett antal
överenskommelser som läggs fast i fördraget.
Dessa är bindande för parterna. En annan sak är att
de liksom alla andra regler och överenskommelser
kan tolkas i domstolen. Men, Hans Göran Franck,
en bindande överenskommelse som har ingåtts
mellan två parter och som vid fall av olika tolkning
kan gå till skiljedom, är inte det en bindande
överenskommelse? I annat fall har vi helt olika syn
på vad som binder parterna. Vi har uppnått
överenskommelser med EG som läggs fast i
fördraget, och i sista hand kan de prövas i
domstolen. Men det kan också gälla väldigt många
andra överenskommelser som är av bindande
karaktär. Däri ligger ett skydd för parterna, att de
kan få sin rätt prövad i högre instans.
Hans Göran Franck sade att Norrlandsintressena
inte kommer att tillgodoses. Jag skall inte här
spekulera, och jag medger att detta -- som många
andra frågor -- är en besvärlig förhandlingsfråga.
Men varför vara så säker, Hans Göran Franck?
Sedan sade Hans Göran Franck att han skulle vilja
se delar av Maastrichtavtalet omförhandlade.
Detta kan väl också gälla andra regler. Jag är den
förste att säga att jag inte tycker att allting i EU är
bra. Det finns mycket som jag skulle vilja ändra på.
Men jag ställer frågan: Hur påverkar vi bäst? Hur
kan vi enklast påverka och förändra dessa regler?
Hur har Sverige -- kanske tillsammans med
likasinnade länder, inte minst övriga nordiska
länder -- bäst möjligheter att påverka
utvecklingen? Är det genom att stå utanför eller
genom att vara med och påverka och forma det
framtida Europa, i ett EU som i dag omfattar nio
av tio västeuropéer och till vilket allt fler länder i
Central- och Västeuropa närmar sig? Det tycker jag
är grundfrågan. Skall vi vara med och påverka, eller
skall vi stå utanför och hacka på EU, för det är väl
det som är alternativet?
Fru talman! Jag skall ärligt säga att jag nästan blir
rörd när jag hör Gudrun Schyman försvara EES-
avtalet, det EES-avtal som hon gång på gång här i
talarstolen, på gator och torg och i debatter med
mig ju har angripit. Detta avtal står hon och
försvarar och säger att det är så bra jämfört med
medlemskap. Det har sådana förtjänster, säger
hon, så varför behöver vi gå vidare mot
medlemskap? En dag kanske Gudrun Schyman står
här och försvarar medlemskap.
Jag blir inte riktigt klok på vad Gudrun Schyman
sedan säger om EES-avtalet. Hon vill ha en
omförhandling eller en översyn. Ja, det kommer
ständigt att förändras och byggas ut, om vi arbetar
vidare på detta. Tidigare var det ju så, att Gudrun
Schyman och hennes parti motarbetade det avtalet.
Det skulle rivas upp, och många medel användes
för att förhindra detta avtal. Nu säger Gudrun
Schyman att EES-avtalet existerar. Ja, det väl jag
också, men frågan är: Tänker Vänsterpartiet se till
att avtalet fortsätter att existera, eller tänker
Vänsterpartiet arbeta för att det skall upphöra? Jag
tolkar det närmast så, att det är fråga om en
översyn, men ett klargörande på den punkten vore
önskvärt.
Gudrun Schyman sade att hon inte fick svar på
frågan hur det hela skall finansieras. Jag uttryckte
mig mycket precist. Jag talade om de 20 och 10 och
om möjligheterna till en omedelbar finansiering,
t.ex. i form av sänkta räntor -- 1 % motsvarar 7
miljarder -- samt genom minskade kostnader för
gränskontroller och liknande. Sedan använde jag
det olyckliga -- jag erkänner det, Ines Uusmann --
uttrycket dynamiska effekter. Det är bättre att
precisera sig, och jag delar den uppfattningen. Det
är fråga om att locka till sig ökade investeringar, att
öka Sveriges konkurrenskraft och på så sätt
förbättra tilväxten. Som exempel angav jag att 1 %
ökad tillväxt ger 15 miljarder kronor.
På min fråga om hur vi skall finansiera
sjukförsäkring, föräldraförsäkring och barnomsorg
svarar Gudrun Schyman: Gå och läs vår motion!
Det kan vara bra att ge konkreta svar här också på
de frågor som jag ställer. Den fråga som inställer sig
är: Hur skall vi klara detta, om vi har en
stagnerande och svagare ekonomi? Även om
ekonomerna har olika uppfattningar om vad ett
EU-medlemskap betyder kvantitativt, är det
mycket få ekonomer som har någon annan
uppfattning än att ett EU-medlemskap kommer att
bidra till ökad tillväxt och att det kommer att kosta
om vi står utanför. Och det vill jag säga: De
ekonomiska modeller som Gudrun Schyman och
hennes partifränder har förordat har ju prövats på
många håll i Central- och Östeuropa. Dessa
modeller har inte bara lett till stagnation, utan de
har lett till ekonomisk tillbakagång. Då undergrävs
hela det sociala trygghetssystemet. Det är faran
med att stå utanför.