Fru talman! Som socialdemokrat och positiv till ett
svenskt medlemskap i EU tycker jag att det är
viktigt att slå fast några saker även i den här typen
av debatt. Jag tycker att man bör fråga sig om vi
anser att det är viktigt att vara med i ett samarbete
som faktiskt existerar mellan våra grannländer.
Vi har problem i Sverige. Våra problem har vi
gemensamt med våra grannar i Europa. Det
handlar om arbetslöshet, det handlar om
miljöproblem och om budgetunderskott. De här
problemen kräver gemensamma lösningar. Men vi
har olika syn på vilka lösningarna är beroende på
vilken ideologi vi företräder. De medel eller
verktyg som finns menar jag att det är viktigt att vi
tar till vara. Om man inte tar till vara de medel som
existerar i dag, måste man hitta nya medel. Då
måste man allvarligt fundera över vilka dessa i så
fall skulle vara.
Såvitt jag förstår förekommer den debatten ganska
sällan, även bland dem som tycker att vi skall säga
nej till ett medlemskap.
Det har hävdats här i dag att den svenska ekonomin
skulle urholkas. Vi skulle betala medlemsavgift och
dessutom skulle vi betala mellan 50 och upp till 130
miljarder ytterligare sägs det ibland för att få vara
med i denna exklusiva klubb.
Det här är som jag ser det obelagda påståenden.
Enstaka personer, men också grupper, har hävdat
att om Sverige blir medlem i EU kommer
alkoholkonsumtionen att öka. Det hörde jag
häromdagen. Det skulle i sin tur göra att
sjukvårdskostnaderna ökar och att vi därigenom får
ett sämre budgetläge. Detta är hypoteser som det
är mycket svårt att belägga. Jag tycker faktiskt att
vi måste ta dem för hypoteser.
Vi måste nämligen välja väg nu. Vilken roll skall vi
spela i Europa? Skall vi vara med och aktivt
påverka den ekonomiska och politiska
utvecklingen? Eller skall vi stå vid sidan av och
anpassa oss till utvecklingen runt omkring oss?
Vi kan inte vrida klockan tillbaka och stänga
gränserna för det samarbete som ändå finns utan att
detta i så fall får allvarliga återverkningar på vår
och våra grannars välfärd.
EES-avtalet är inte tillräckligt. Det ger oss inte ett
politiskt inflytande. Det ger tillträde till den
västeuropeiska marknaden, och det är i och för sig
bra. Men avtalet ger oss inte något politiskt
inflytande. Det ger oss heller inte något inflytande
på miljöpolitiken eller i fredsfrågorna, som tidigare
diskuterats.
Att man inte skall föregripa förhandlingsresultat
vet jag, inte minst som jag varit facklig förhandlare.
Men jag tycker ändå att det kan konstateras att
miljöresultatet från december var oerhört positivt,
också betraktat i ett socialdemokratiskt perspektiv.
När det gäller de krav som vi ställt på
förhandlingarna är resultatet mycket bra. Det
måste jag i rättvisans namn säga.
EU är inte perfekt -- det skall alla veta. Jag skall
citera vad Hjalmar Branting sade 1920 inför
diskussionen om ett svenskt medlemskap i
Nationernas förbund:
''Skulle vi nu då draga oss tillbaka, skulle vi vägra i
vändningen, skulle vi säga, att därför att det och det
icke är såsom vi helst skulle önskat -- men det kan
bli bättre ifall vi arbeta gemensamt i den
riktningen! -- så ämna vi nu tveka, vi ställa oss
utanför, vi kunna icke gå med i förbundet? Nej, en
sådan politik måste jag säga är hopplöshetens eller
lättsinnets -- jag kan för min del varken gilla det ena
eller andra.''
Detta sades alltså av Hjalmar Branting 1920, men
jag tycker att det gäller även 1994.