Fru talman! Om vi nu talar om hur man ska kunna få ett hållbart transportsystem och att transportslagen ska kunna utvecklas för att göra sin optimala del i detta måste vi vara helt överens om att vi inte bara kan ha antingen sjöfart, järnväg eller vägtrafik - de måste samspela.
Nu fokuserar vi väldigt mycket på 74 ton och längre fordon, och det gör vi för att det är en del i att få till stånd mindre utsläpp och mer kostnadseffektiva transporter på vägsidan.
Men jag tror att både Emma Wallrup och jag nämnde detta med intermodalitet. Man måste se till att hamnar och järnvägsnoder passar in i systemet. Det är det som kommer att vara den svaga punkten. Om det är lätt att lasta om och få kostnadseffektiva transporter kommer det att hända.
Vi fick ett exempel med Jula i Västergötland. På grund av att man fått dispens för att köra ett antal containrar i ett fordonståg på väg blir det plötsligt lönsamt att ta dem med järnväg till Falköping och ta dem därifrån. Det är det jag menar i mitt anförande: Jag tror snarare att det kommer att vara kontraproduktivt om man för att främja ett transportslag stryper ett annat. Man måste skapa ett system där man optimerar alla transportslag; de måste leva på sina egna meriter.
När det gäller järnvägen höjdes ju drifts- och underhållspengarna successivt, och det handlar naturligtvis om tillgänglighet. Vi kan prata kostnader, men på järnvägssidan tror jag att det handlar mycket om tillgänglighet och driftssäkerhet också - det är väldigt viktigt.