Fru ålderspresident! Jag tycker nog att Leif Pettersson gjorde en logisk kullerbytta där.
Det är förstås lite positivt att Leif Pettersson säger att han "vänder sig lite mot" vårt resonemang. Att det bara är lite han vänder sig mot kan kanske vara bra.
Att marknaden styr och att det finns kapacitetsbrist inom järnvägsnätet är vi helt överens om. Det finns de som inte kan transportera på järnväg på grund av kapacitetsbrist. Det är ju detta vi pratar om när vi talar om tillgänglighet. Det måste vi avhjälpa.
Vi behöver underhålla den järnväg vi har, så att den fungerar. Vi vet att detta gäller lite varstans i Sverige. Dessutom måste järnvägsnätet byggas ut. Det är vi väl helt överens om.
Men sedan kommer den logiska kullerbyttan: På grund av att järnvägen inte fungerar tvingas man ta godset på lastbil, men varför ska man då inte utnyttja lastbilen optimalt och köra 74-tonsekipage och längre lastbilar? Det blir något slags moment 22 i detta. När sedan järnvägskapaciteten byggs ut och man får till detta med intermodaliteten och omlastningsnoderna torde vi väl få ett annat system.
Leif Pettersson säger att marknaden ska styra, men det gör den ju inte om vi begränsar möjligheten att använda 74-tonsbilar så att systemet inte går att utnyttja så bra som möjligt bara för att det finns brister någonstans i det. Det är klart att de bristerna ska avhjälpas och att sjöfarten ska få bättre möjligheter. Jag tror framför allt att det handlar om regler. I dag talar man mycket om regelverket för sjöfarten.