Fru ålderspresident! Jag har aldrig fått så många frågor från mina egna som inför den här debatten: Vad tänker du säga? Det känns spännande. Det hade varit tjänstefel av mig om jag inte hade ställt upp i denna debatt, måste jag säga.
Jag måste berätta lite om bakgrunden. Det är ingen hemlighet att när jag valdes in i riksdagen och förstod att mitt parti hade varit emot detta med 74 ton försökte jag bearbeta de andra och säga: Ni har landat fel. Det här måste vi inse.
Jag är jätteglad för mitt parti och för att vi har tagit ställning. Det blir lite galet om vi skulle säga: Nej, när sex timmerbilar har passerat behöver inte den sjunde passera. Det vore fel. Så är det.
Av naturliga skäl kommer jag givetvis inte att göra en obalans. Det kan jag inte göra. Men jag tänker ta upp några reflektioner och några fakta som jag tycker att det är hälsosamt att ha med.
Jag vill sticka ut hakan och säga: Jag tror att jag har sett mer timmer och massabitar än vad ni alla tillsammans har gjort, eller än vad ni har sett makaroner. Det har varit mitt levebröd i 30 år. Skogstransporterna skulle ha gynnats av mer vägar. Men jag håller med om mycket av det som Leif har sagt. Det är klart att politiken inte kan peka ut detta. Vi har en myndighet som ska göra det. Och de har gjort det. Men jag har också förstått att de i sin tur hade ett staket. Det var kanske synd i några bemärkelser.
Jag kommer från östra Norrbotten. Den närmsta järnvägsbiten finns österut, åt fel håll. Då hamnar jag hos Malmbanan. Skogsindustrin behöver transporter på gummihjul. Jag är glad över att vi har kommit så här långt, och jag håller med Leif. Jag hoppas att östra Norrbotten är nästa steg. Men det är klart att det är lite om det bara är 2-6 procent som skogsindustrin kan använda sig av.
Jag måste ge beröm åt alla som har varit med i debatten. Jag tycker att alla har sagt kloka saker. Men skulle någon investera i utrustning om man bara kan använda den korta bitar? Nej, den kommer nog inte att användas på de här stumparna, som man hade kunnat tänka sig. Så är det.
Det är synd att ordföranden i trafikutskottet har lämnat kammaren, för visst är det fel att de här husmodulerna från Lindbäcks Bygg hamnar på väg. Men det har ingenting att göra med 74 ton, utan det har med lätta men skrymmande moduler att göra. Vi saknar en järnväg till. Kanske Norrbotniabanan med dubbelspår skulle kanske ha löst den biten, men den finns inte på plats.
Man har även diskuterat längre transporter. Det var 2009 som ETT-transporten, En trave till, började gå från Överkalix till Piteå. Det är en framgångssaga; det måste man medge. Man har utrett det, och man har rapporter om vad det har bidragit till. Men jag håller ju med om, vilket Leif var inne på, att det kanske är så att vi ska titta på dispenser för några transporter och var vi kan använda det.
När det gäller ETT-transporten mellan Överkalix och Piteå är det i alla fall en framgångssaga. Finnarna kom och tittade på detta två tre år efter, och de har plankat av en transport på 30 meter med 90 ton som de kör på flera ställen. Sedan är det så, precis som några har varit inne på, att inte heller Finland kunde öppna hela vägnätet. Det var vägbroar som man inte fick köra på, men de har givetvis öppnat vägnätet betydligt mer än vi. Av naturliga skäl, på grund av investeringskostnader, kör de mest på 68 ton, även om det är möjligt med 76 ton.
Vad gäller framtiden hoppas jag givetvis att kloka politiker i regeringen försöker se till att vi får i alla fall de bitarna.
När det gäller farhågorna om att flytta över transporter, som man målar upp som ett scenario, behöver man inte vara raketforskare eller ha hittat på stubinen för att veta att det finns jättemånga vägar för vilka man inte behöver ha dessa farhågor, och det är klart att de borde ingå.
Jag ska inte förlänga debatten, men det hade varit tjänstefel av mig att inte tala om fakta när det gäller de här bitarna. För min del är det viktigt med skogsnäringen.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 maj.)