Fru talman! Bostadspolitiken i Sverige domineras
av en rätt så stor samstämmighet, åtminstone när det
gäller målen för detta område.
Jag skall be att få citera ur den bostadspolitiska
propositionen våren 1998:
"Bostaden är en social rättighet och bostadspoliti-
ken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda
bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande
och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Bo-
endemiljön skall bidra till jämlika och värdiga lev-
nadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt
för barn och ungdomar."
Med detta mål som grund och som ledstjärna är
det ju naturligt att vi i dag i Sverige kan se att man
kan välja, oavsett var man bor i landet, en bra bostad
till en kostnad skall vi säga motsvarande ungefär
25 % av den disponibla inkomsten.
Det finns neutralitet mellan de olika boendefor-
merna. Du kan välja mellan att äga eller hyra din
villa, din bostadsrätt eller lägenhet.
Valfriheten är stor.
Det är egentligen ingen stor skillnad var du bor i
landet. Det har medfört att i vårt land finns det ett
spritt boende. Vi har levande bygder över hela landet.
Det har också medfört att någon större trängsel i
storstäderna kan vi inte tala om eftersom landet har
en yta som sett till invånarantalet är väl tilltagen.
Forskningen som har bedrivits länge och kontinu-
erligt har givit oss insikt och kunskap, så att vi förstår
betydelsen av vackra, ändamålsenliga och miljöan-
passade ekologiska hus och samhällen.
Byggentreprenörer, samhällsplanerare och vi po-
litiker har tagit till oss detta, så vi lever i ett land som
på det här området verkligen är föredömligt.
Våra äldre, våra barnfamiljer, våra ungdomar, du
och jag bor verkligen bra. Även studenterna i mitt
Uppsala och i hela vårt land som nu har fått tillgång
till högskolor lever också i en studiesocial miljö som
är värt namnet.
Segregeringen i våra bostadsområden som varit en
källa till många problemfyllda diskussioner är nu ett
minne blott.
Handikappanpassning och tillgängligheten till vå-
ra hem och till våra offentliga inrättningar fungerar
mycket tillfredsställande.
Sjuka hus finns inte. Radonsaneringar är genom-
förda. Ventilationen är utmärkt och mögelproblemen
är borta.
Vi ser också påtagliga bevis på att kvinnor och
barn har varit med i all planering och utformning.
Medinflytande råder från de boende.
Folk är glada och nöjda med sitt boende.
Det är inte så underligt då att vi i bostadsutskottet
i kväll kan säga att vi antar ett betänkande om sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande i full
enighet.
Fru talman! Ni som har lyssnat eller eventuellt lä-
ser mitt anförande så här långt! Jag förstår om ni
skakar betänkligt på era huvuden och om ni konstate-
rar att jag måste leva i en fantasivärld.
Tyvärr ser inte verkligheten ut så som jag har be-
skrivit det. Jag har målat upp en drömtillvaro.
Men utskottets ledamöter kan nog hålla med om
att det är så vi skulle vilja ha det. Vid våra gemen-
samma studiebesök och vid uppvaktningar och dis-
kussioner som varit i utskottet har jag i alla fall kun-
nat läsa av att det finns en stor majoritet för att de
bostadspolitiska målen som vi lade fast förra mandat-
perioden skall vi arbeta efter också den här mandatpe-
rioden.
Jag undrar och säkerligen många med mig: Varför
gör vi inte det?
Socialdemokraterna, ni som är i majoritet i ut-
skottet nu också, borde ju hålla fast vid det principi-
ella målet och sträva efter att människorna i vårt land
verkligen får rimliga bostadskostnader, att de verkli-
gen får en fin social miljö och att det råder full valfri-
het mellan olika boendeformer. Varför gör ni inte
det? Visserligen förstår jag och har sett att bänkraden
har blivit knappare för er och att Vänsterpartiet har
brett ut sig. Är det Vänsterpartiet och Miljöpartiet -
nej, det kan inte vara möjligt - som är bromsklossar?
Eller är det enbart den socialdemokratiska rege-
ringen som gör det svårframkomligt?
Så kan man i alla fall tolka det när socialdemo-
kraterna i bostadsutskottet går ut till massmedierna
och beklagar sig över att den socialdemokratiska
regeringen ställer till besvär för utskottets ledamöter.
Jag blev dock förvånad över att socialdemokrater-
na i bostadsutskottet inte hade insikten att de som
verkligen får problem i vårt land, med den ryckighet
och med de nya nedskärningarna som aviserades på
vårt område, är medborgarna i kungariket Sverige.
Det är de som bor och bygger, ja t.o.m. de som inte
har tak över huvudet. Tänk er att inte ha en bostad.
Tänk er att vara utan bostad. Tänk er att bli vräkt när
man inte har råd att betala hyran. Det borde vi tänka
på om inte annat så i denna bistra vintertid.
Fru talman! Det som ändå har varit glädjande när
detta betänkande har diskuterats i utskottet är att vi nu
kan konstatera att majoriteten lyssnat. Man har inte
bara lyssnat, utan man har tagit till sig argumenten
från oss som i alla fall i vissa ärenden har haft en
annan åsikt från början. Det gäller forskningspengar,
och det gäller till dels synen på stöd till studentbostä-
derna.
Centerpartiet sade nej till att skära ned på bygg-
forskningsanslaget med 100 miljoner kronor, och vi
vidhåller det. Vi anser att den grundforskning som i
dag bedrivs måste få fortsätta. Forskning bedrivs
långsiktigt och får inte kullkastas. Det är glädjande att
även majoriteten på detta område omprövar regering-
ens förslag och så att säga möter oss på halva vägen.
Det är bättre än ingenting. Centerpartiet vidhåller
dock sitt förslag om att ingen nedskärning skall göras
på detta område.
Även på området som handlar om stödet till stu-
dentbostäder får regeringen inte fullt godkänt av
majoriteten i utskottet. Det är dessutom anmärk-
ningsvärt att de upplysningar som finns i budgetpro-
positionen är felaktiga. Centerpartiet vidhåller även
här sitt ursprungliga ställningstagande att det är oer-
hört angeläget att stöd ges till denna verksamhet. Vi
begär även att regeringen ser till att det kommer till
överläggningar för att i möjligaste mån rätta till pro-
blemen för studenterna och deras bostadsbekymmer
på såväl de etablerade studieorterna som på de nya. I
detta sammanhang vill jag också påtala att vi från
Centerpartiet anser att man måste se över regelsys-
temet som styr bidragsgivningen, så att reglerna blir
enkla och tydliga.
Jag yrkar bifall, fru talman, till reservation 24
mom. 19.
Fru talman! Under den tid som stöd till lokala in-
vesteringsprogram kunnat utgå har en tilltagande
kritik riktats mot bidragsverksamheten. Bostadsut-
skottets egen uppföljning av stödverksamheten be-
kräftar till stor del de invändningar som har riktats
mot regeringens sätt att handha stödet. Fördelningen
av medel tycks ha skett på ett delvis godtyckligt sätt,
och enskilda projekt har beviljats som inte syns stå i
överenskommelse med stödverksamhetens syfte.
Mot den bakgrunden anser vi i Centerpartiet att
dessa medel skall användas för andra verksamheter,
som verkligen syftar till att stärka en ekologisk ut-
veckling av samhället. Centerpartiet anser att pengar
skall avsättas för radonsanering och åtgärder mot
fukt- och mögelskador samt till byggforskning med
den inriktningen. Den fortsatta fördelningen av dessa
medel bör läggas ut på länsstyrelserna. Någon ny
myndighet på detta område anser vi inte skall byggas
upp.
Jag yrkar bifall till reservation 1 mom. 1.
Fru talman! Jag kommer också att yrka bifall till
reservation 7 mom. 7 som berör de allmänna bostads-
företagen.
Socialdemokrater, vänsterpartister och - även här
är jag förvånad - miljöpartister i utskottet vill uppen-
barligen inte att det skall råda valfrihet i boendet i
Sverige. Nej, man vill med ett centralistiskt synsätt
besluta om de kommunala bostadsföretagens förut-
sättningar. Man gör inskränkningar som hindrar hy-
resgäster att köpa sina lägenheter och ombilda dem
till bostadsrätter. Varför? Varför vill man göra intrång
i det kommunala självstyret?
Att regeringen och flertalet kommuner, även med
socialdemokratiska företrädare, har helt olika syn på
var och av vem besluten om en eventuell omstruktu-
rering av de allmännyttiga bostadsföretagen skall
fattas står helt klart. Ett synsätt som bygger på ett
centralt beslutsfattande strider helt mot den ordning
som statsmakterna i andra sammanhang brukar häv-
da, nämligen att besluten skall fattas så nära dem som
är berörda som möjligt.
Det är för oss i Centerpartiet självklart att ärenden
som berör de allmännyttiga bostadsföretagens
ägarprofil bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt
perspektiv av kommunpolitiker. Till majoriteten i
utskottet vill jag säga att ni inte skall vara så klåfing-
riga och inte misstänka kommunpolitikerna. De är väl
skickade att klara sin situation.
Vare sig vänsterpartister, socialdemokrater eller
miljöpartister vill det pågår det faktisk diskussioner
runtom i landet om allmännyttans roll i det framtida
samhället. Nydaningar är på gång. Det finns en stor
öppenhet inför att finna nya vägar.
Fru talman! Jag har i detta betänkande framfört
Centerpartiets syn på den framtida bostadspolitiken
och på bostadsbidragets utformning i ett särskilt ytt-
rande. Det har inte gått mer än några månader sedan
vi behandlade utformningen av den framtida finansie-
ringen för bostadssektorn, och Centerpartiet står kvar
bakom de synpunkter som vi hade då. Vi har inte lagt
fram något motion i det ärendet nu, men jag har fun-
nit att det finns skäl att återkomma till det även under
denna mandatperiod.
Vi har i utskottet varit helt eniga om att bostads-
bidragen skall följas upp och utvärderas. Det har gått
två år, och det finns all anledning att snabba på utred-
ningen, så att vi får en redogörelse för hur det funge-
rar. Vi vet alla att just barnfamiljerna har det jobbigt
med boendekostnaderna, och för dem är det viktigt att
vi har ett fördelningsinstrument som är rättvist och
som ger de effekter som vi vill uppnå. Finns det up-
penbara felaktigheter måste de rättas till med det
snaraste. Man är bara barn en gång.
Fru talman! Det finns många frågor inom bo-
stadspolitikens område som måste lösas om vi skall få
det fina samhälle som vi alla vill ha med bra bostäder
till rimliga kostnader i en fin ekologiskt hållbar miljö.
Men än tycks vägen till dessa områden vara stenig
och knagglig. En stor sten som måste vältas och en
väg som måste breddas och göras framkomlig kräver
beslutsamhet och någon som håller i spettet - i verk-
tyget - med en fast hand.
Inom detta viktiga område som berör hela befolk-
ningen har vi inte en minister som slår vakt om
breddningen av vägen och som arbetar för framkom-
lighet. Det har sagts att det är många som skall dela
på uppgiften därför att den är så viktig, men jag ser
inte en enda minister här i salongen i kväll. Det anser
jag är en brist.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Cen-
terreservationer och yttranden, men jag avstår från att
yrka bifall till dem och begära votering.