Herr talman! Jag tänkte som komplement till Inga
Berggrens anförande tala om två områden i årets
budgetproposition. Det första gäller bostadsbidragen
och det andra stödet till de lokala investeringsprog-
rammen för ekologisk hållbarhet.
Vi moderater har som mål att varje människa som
har ett heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst.
Det är orimligt att en heltidsarbetande skall vara be-
roende av bidrag. Grundprincipen i samhället borde
självklart vara att den som betalar skatt inte skall
behöva bidrag och att den som behöver bidrag inte
skall betala skatt.
Dagens system med bidrag skapar marginaleffek-
ter som gör att man som enskild individ har mycket
svårt att förändra sin livssituation. Resultatet blir
detsamma i plånboken efter skatt, bidrag och avgifter.
Detta slår hårt och snett mot familjer och individer.
Det skapar även passivitet bland många medborgare,
för situationen är som den är, tillvaron blir ungefär
likadan vad man än gör.
För många barnfamiljer har konsekvenserna av
dagens bidragsregler blivit orimliga. Det gäller speci-
ellt de hushåll där någon av föräldrarna är hemmava-
rande för att själv ta hand om sina barn eller där en av
föräldrarna studerar eller är arbetslös. De hushåll som
berörts mest är gifta eller sammanboende med egna-
hem på landsbygden. Förändringen har medfört att
många familjer har förlorat ända upp till 2 000 kr i
månaden. Det som vi befarade vid införandet av de
nya reglerna visade sig också bli verklighet.
För att lösa dagens problem måste framför allt tre
av reglerna för bostadsbidragen ses över. För det
första behövs en återgång till familjeinkomst som
grund för beräkning. För det andra bör ytnormen
avskaffas. För det tredje bör man avskaffa reglerna
om att barnspension skall räknas in som bidragsgrun-
dande inkomst när barnpensionen inte kan användas
för att täcka hyreskostnaden.
Vi moderater anser att bostadsbidragen till barn-
familjer skall prioriteras. Bostadsbidrag till hushåll
utan barn och till ungdomar under 29 år skall av-
vecklas. Bostadskostnader för studerande är något
som kan lösas inom ramen för studiemedelssystemet.
Vi anser att bostadsbidragen bör samordnas med den
övergripande socialpolitiken.
I normalfallet måste en familj ges förutsättningar
att leva på sin lön. Familjerna måste kunna göra nöd-
vändiga prioriteringar som hänför sig till de önskemål
och preferenser som finns inom familjen. Alla männi-
skor är olika och gör olika bedömningar av vad som
är viktigt för dem. Därför måste staten skapa klara
och långsiktiga regler - regler som gäller under en
längre tid. Ständiga förändringar ger otrygghet och
oöverskådliga konsekvenser för hushållen.
Riksdagen måste skapa långsiktiga regler, så att
människor kan planera sin framtid och slippa känna
en osäkerhet om vilka regler som gäller. Förändrade
regler kan stjälpa hela familjeekonomin. Hänsyn till
försörjningsbörda kan huvudsakligen tas på två sätt:
bidrag eller avdrag. Vi förespråkar att avdrag skall
användas före bidrag. I de fall där en familj inte kan
tillgodogöra sig ett avdrag, t.ex. för att inkomsten är
för låg, skall bidrag utgå. Vi anser att bostadsbidragen
på sikt skall ersättas av ett system som bygger på
principen avdrag i stället för bidrag. Grunden för
människors trygghet är inte bidrag utan att man kan
leva på sin lön. Den insikten och politiska viljan bor-
de vi alla ha.
Herr talman! När det gäller stödet till lokala in-
vesteringsprogram vill jag här framföra några syn-
punkter. Utskottet lovordar programmet med motive-
ringen att i princip alla kommuner sökt bidraget och
att det behövs för den omställning av olika samhälls-
sektorer i en långsiktigt hållbar riktning som såväl
riksdag som regering ställt sig bakom.
Statsministern har en vision om ett "grönt folk-
hem" där en ekologisk omställning av samhället styrd
av politiker skall driva fram inovationer och nya jobb.
Det finns inom Regeringskansliet argument för "en
mera anspråkslös och förnöjsam livsstil" där vi skall
öva oss i "mättnadskänsla". Ur detta skall det växa
fram nya exportindustrier och nya arbetstillfällen. Det
är det sena 1900-talets rödgröna motsvarighet till
1700-talets "låt dem äta bakelser". Vi skall låtsas vara
mätta. Kanske skall vi också öva oss i att inte ha ett
arbete.
Välstånd skapas inte uppifrån. Välstånd skapas
underifrån av kreativa, arbetande individer och effek-
tiva organisationer i en fri ekonomi. Inte kommer
Sverige att bli ekologiskt omställt på grund av stödet
för lokala investeringsprogram. Det kommer bara att
ske om företagen sätter fart.
Att kommunerna sedan söker pengar är ju själv-
klart. Om man som beslutsfattare i en kommun er-
bjuds ytterligare statliga medel som man kan ansöka
för åtgärder inom miljöområdet, något som man tro-
ligtvis har tänkt att göra men ännu inte prioriterat
eftersom skolan, vården och omsorgen är de uppgifter
man finner viktigast, söker man de statliga medlen.
Det jag vänder mig emot här är att jag finner stö-
det ytterligt diskriminerande och snedvridande. Det är
diskriminerande, för om man som kommun eller
företagare redan har hållit sig framme inom miljöom-
rådet och gjort omställningar för miljön är man ute-
sluten från statliga medel och får stå för kostnaden
själv. Därmed skapar politiker olika konkurrensvill-
kor. Den som inte varit alert kan däremot få bidrag -
på ganska godtyckliga grunder kan åtminstone tyckas.
Vilka kriterier som gäller för att få bidraget är ju
mycket oklart. En kommun får inte medel medan en
annan kommun med ett mycket liknande projekt får.
Det kan, åtminstone om man är kommunalpolitiker,
synas väldigt godtyckligt.
De politiska beslutsfattarna i kommunen brukar
inom sina ekonomiska ramar vara framåt och ha en
vilja när det gäller miljöåtgärder. Men den viktigaste
drivkraften för ekologisk omställning står företagen
och konsumenterna för - inte kommunerna och poli-
tikerna. Företagen är de som är pådrivande inom
miljöområdet. Risken är stor att de lokala investe-
ringsprogrammen snedvrider konkurrensen och snara-
re senarelägger omställningen, för om man väntar och
ser kanske man får statliga pengar.
Jag kan bara konstatera att det inte är underligt att
det aldrig går att sänka skatter i ett socialdemokratiskt
samhälle. Skulle det bli någon krona över skapas det
nya bidrag och nya myndigheter. Från Moderaternas
sida vill vi begränsa statens utgifter genom att delvis
begränsa statens uppgifter. Vi tror att det går att skapa
ett samhälle som är ekologiskt hållbart genom poli-
tiska direktiv och mål, ett samhälle där individen
ställs i centrum och tar ansvar. Vi moderater vill inte
ha ett samhälle där det kollektiva är det viktiga. För
oss är det därför främmande att ställa oss bakom ett
beslut om att staten utvidgar sina åtgärder. Det är
därför vi säger nej till stödet till investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet.
I övrigt instämmer jag i Inga Berggrens anföran-
den och yrkanden.