Fru talman! Är det inte märkligt att den kostnad
som för hushållen är den största, nämligen boende-
kostnaden, får en så splittrad hantering av regeringen?
Bostadspolitiken som är så viktig är fördelad på sex
departement med lika många ansvariga ministrar.
Någon bostadsminister med möjlighet att skapa en
sammanhållen bostadspolitik finns inte. Det finns
bara en instans i dag med en sammanhållen syn på
bostadspolitiken, och det är riksdagens bostadsut-
skott. Även det var hotat av nedläggning, och en
sådan fundamental fråga som rätten till en bostad, ett
eget hem skulle i så fall ha fört en mycket undan-
skymd tillvaro.
Vänsterpartiet har därför krävt att regeringen skall
tillsätta en särskild bostadsminister med rätt att jobba
över departementsgränser för en sammanhållen bo-
stadspolitik.
Att helhetssynen inte finns och inte har funnits
under ett antal år är den av förre inrikesministern
Jörgen Andersson tillsatta Byggkostnadsutredningen
ett bevis för. Den delegationen skall komma med
förslag på hur man skall sänka byggkostnaderna. Men
just byggkostnaderna är den enda av boendekostna-
derna som sjunkit, på 90-talet med ca 20 %.
Det är andra kostnader som har ökat, framför allt
genom politiska beslut. Det är moms, skatter, kom-
munala avgifter som är de största bovarna. Skattere-
formen är den enskilt största orsaken till att Sverige i
dag har Europas högsta hyror. De låga räntenivåerna
hjälper bevisligen inte mot detta faktum.
Vänsterpartiet vill byta ut Byggkostnadsdelega-
tionen mot en boendekostnadsdelegation för att se till
hela kostnadsbilden när det gäller boendet. Målet
skall vara att sänka boendekostnaderna, framför allt i
hyresrätter, eftersom den boendeformen drabbats
värst. Delegationen bör vara sammansatt av repre-
sentanter för stat, kommun, fastighetsägare, byg-
gentreprenörer, banker och allra viktigast med repre-
sentanter för de boende och deras organisationer.
När det gäller utgiftsområdets budget, fru talman,
är det en överenskommelse mellan Socialdemokra-
terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi står natur-
ligtvis bakom det samlade budgetinnehållet och är
relativt nöjda med detta samarbete.
Bostadsutskottet har gjort en del förändringar av
anslagsposterna och har enhälligt riktat skarp kritik
mot regeringens beräkningsunderlag för stora anslag
som räntebidragsanslaget och kreditgarantin för fram-
för allt bostadsrätter med svåra problem. Även små
felaktigheter här får stora konsekvenser för övriga
anslag inom utgiftsområdet, eftersom den nya bud-
getlagen säger att underskott skall täckas inom det
egna utgiftsområdet.
Regeringen gick i detta fall för hårt fram i sina be-
sparingsförslag när det gäller t.ex. bostadsforskningen
och investeringsbidraget till studentlägenheter. Att
som regeringen föreslog ta bort två tredjedelar av
stödet till byggforskningen via Byggforskningsrådet
var orealistiskt och ogenomtänkt. Det fanns också
tankar på att lägga ned rådet redan till halvårsskiftet
nästa år och flytta över ansvaret till Boverket och
NUTEK.
Samtidigt har det kommit en utredning som tar ett
helhetsgrepp över Forsknings-Sverige och där även
byggforskningen ingår. Detta arbete bör naturligtvis
avvaktas innan större förändringar genomförs av
Byggforskningsrådets verksamhet. Vänsterpartiet är
dock inte förespråkare av att byggforskningen måste
ske via Byggforskningsrådet. Vi kan naturligtvis
tänka oss en annan organisation för detta.
När det gäller investeringsstödet till studentbostä-
der, och sedan i våras en utvidgning till att gälla även
s.k. ungdomsbostäder, agerar regeringen mycket
märkligt. Knappt fem månader efter att stödet införts
tas det bort igen. Många som ansökt om bidragen
skulle med regeringens förslag bli utan stödet, vilket
utskottet nu delvis har rättat till. Detsamma gäller
byggforskningens anslag.
Regeringens motivering är att investeringsstödet
till studentbostäder har så liten efterfrågan att det inte
har den verkan som eftersträvats. På sina håll har
stödet haft låg efterfrågan, men inte överallt. Att det
har haft låg efterfrågan beror helt enkelt på att det är
för lågt, något som Studentföreningen i Stockholm
bekräftar:
"För att få ner byggkostnaderna för studentbostä-
der till en sådan nivå att studenterna har råd med
hyrorna krävs stimulansåtgärder av en helt annan
kaliber än regeringens halvhjärtade insatser hittills.
Detta har regeringarna i våra grannländer insett. En
jämförelse bör kunna tjäna som inspiration:
I Norge står staten för 60 % av den totala produk-
tionskostnaden inklusive inventarier.
I Danmark ges inteckningslån på 93 %. Staten står
för 80 % av räntekostnaden och kommunen för reste-
rande 20 %.
Vi har sett räkneexempel som visar att ränte- och
amorteringskostnaden för studentbostäder i Sverige
blir ungefär dubbelt så stora som i Norge och Dan-
mark!
Det är riksdag och regering som dimensionerar
den högre utbildningen och fördelar utbildningsplat-
serna över landet. Därmed har staten enligt vårt för-
menande också ett ansvar för att tillhandahålla bostä-
der som studenterna har råd med. Det är hög tid att ta
det ansvaret."
År 1998 kommer att bli det sämsta året för byg-
gandet av bostäder genom tiderna, trots att det talas
om uppgång i byggbranschen. Den största orsaken är
att det byggs för få hyresrätter. Där ingår naturligtvis
studentbostäderna. Vänsterpartiet har i vårt budgetal-
ternativ våren 1998 föreslagit ett investeringsstöd för
hyresrätter om ca 100 000 kr per lägenhet. Det tror vi
är en nödvändig nivå för att få fart på byggandet av
hyresrätter igen. Det skall jämföras med regeringens
investeringsstöd till studentbostäder som är 25 000 kr
per lägenhet. Vi förutsätter att regeringen återkommer
i den här frågan i vårbudgeten för år 2000-2002.
Vänsterpartiet vill dock utmönstra begreppet ung-
domsbostad ur stödvokabulären, eftersom vi inte
tycker att det skall finnas särskilda bostäder för ung-
domar, annat än som studentlägenheter. Ungdomar
har rätt till goda bostäder till rimligt pris på samma
villkor som övriga grupper i samhället.
Ett annat område där Vänsterpartiet tycker att det
är angeläget att återkomma i vårbudgeten är bostads-
bidragen. Kraftiga nedskärningar och ändringar av
regelsystem gör att det finns all anledning att redan i
vår komma med förändringar av dagens regler. Det
mest utmärkande är bidraget till studerande, där ål-
dern avgör om man får bidrag eller ej. Den som är
över 28 år, som är åldersgräns för ungdomsbostadsbi-
draget, står utanför systemet, trots att man studerar
och har samma villkor för övrigt som den som är 28
år eller yngre. En märklig signal när regeringen för
övrigt betonar vikten av studier och det livslånga
lärandet. En familj där den ene vuxne studerar har
också problem med dagens bidragssystem.
1990-talets stora förlorare är barnfamiljerna. De
med små inkomster har naturligtvis råkat värst ut. Här
menar vi i Vänsterpartiet att bidraget för familjer med
fler än tre barn bör förstärkas genom en kolumn även
för det fjärde och det femte barnet.
Trångboddheten har ökat de senaste åren som en
följd av de höga boendekostnaderna och de försämra-
de bostadsbidragen.
En förändring som alla partier var överens om var
att bostadsbidragen skulle vara preliminära och
stämmas av inkomståret därpå. Det är en rimlig åt-
gärd för att ingen skall få varken mer eller mindre i
bostadsbidrag än vad inkomsten medger. Problem har
dock uppstått i samband med att människor drastiskt
ändrar sina inkomster under året, t.ex. genom att gå
från studier till arbete. Då sjunker bostadsbidraget
eller försvinner helt. Men den sammanlagda årsin-
komsten gör att det bidrag som betalats ut under den
första halvan av året är för stort och måste justeras
genom en återbetalning som kan uppgå till tusentals
kronor.
Detta kan inte vara regeländringens avsikt och
måste rättas till så snabbt som möjligt. Annars funge-
rar ju bostadsbidraget i den situationen som ett lån,
och det är ett orimligt förfarande.
Ungdomars bostadssituation är besvärlig och blir
inte bättre av att ungdomsbostadsbidragets regelsys-
tem är konstruerat att fungera för den som är stude-
rande. Övriga ungdomars rätt till en bostad får inte
negligeras, och ett väl fungerande ungdomsbostads-
stöd är en nödvändig del i detta. Vänstern förutsätter
även här att regeringen återkommer i de här frågorna
i vårbudgeten.
Till sist några ord om länsstyrelserna. De upprät-
tar årliga särskilda utvecklingsplaner för det egna
länet. Tyvärr är inte dessa föremål för regeringens
överväganden när det gäller att fördela regionalpoli-
tiska medel till länen. Regeringen gör inte heller
någon uppföljning av hur de medel som används
fördelas. Det sker inte heller någon rapportering till
riksdagen om tillståndet i våra län. Detta sker i tider
när utflyttningen är lika stor som på 60-talet och
förutsättningarna för utveckling i olika delar av landet
är mycket stora.
Det här måste riksdagen få en rapportering om
från regeringen, och regeringen måste få till bättre
samarbetsformer med våra länsstyrelser i frågorna -
om vi nu skall få ett Hela Sverige skall leva.
Flytta makt, men inte från Stockholm till Bryssel
utan från Stockholm och ut i landet, till våra regioner.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 5,
19 och 22.