Fru talman! Om man skall vara ärlig, och det skall
man väl vara här i riksdagen, skulle också jag kunna
instämma i det. Vi socialdemokrater i bostadsutskot-
tet har egentligen alltid haft den uppfattningen att
man borde ha en samlad politik även i Regerings-
kansliet i de här frågorna. Problemet är bara det att
det inte är vi som råder över det. Sedan är jag inte
alldeles övertygad om att de som nu beklagar sig över
att det inte finns någon särskild bostadsminister har
varit några påskyndare över huvud taget när det bo-
stadspolitiken. Vi har en del facit av olika slags bor-
gerliga regeringar som ville nedprioritera den här
frågan. Det är väl möjligt att det man säger en stund
efteråt inte alltid stämmer.
Jag lyssnade på Rigmor Ahlstedt, och egentligen
skulle jag i stora stycken kunna instämma av hennes
vision om bostaden, samhället osv. egentligen är vi
här för att diskutera, fundera över och, som Owe
Hellberg var inne på, lyfta fram frågor och flytta fram
positionerna. Som parlamentariker vet vi naturligtvis
att ett samhälle aldrig blir färdigt. Det gäller att stän-
digt ompröva, förnya utifrån den verklighet vi lever i
och försöka göra det bästa möjliga för de människor
som vi representerar.
Sedan tycker jag att Rigmor Ahlstedt tar i när hon
kritiserar majoriteten, framför allt oss socialdemo-
krater, för att inte klara av de målsättningar som man
varit överens om tidigare och som riksdagen har fattat
beslut om. Logiken stämmer egentligen inte. De re-
servationer och de pengar som Centerpartiet har till
förfogande i de här sammanhangen kommer inte att
drastiskt förändra svensk bostadspolitik. Då det
handlar om pengar rör det sig om väldigt små delar.
Visionerna och målsättningarna kommer naturligtvis
inte att uppfyllas med de krav som Rigmor Ahlstedt
och Centerpartiet ställer i sina reservationer.
Bostadsutskottet har på en del punkter gjort s.k.
tillkännagivanden till regeringen. Jag vill ha det sagt.
Ibland framställer moderaterna oss socialdemokrater
som centralistiska, toppstyrda osv. Jag undrar om
någon i Inga Berggrens parti, när det var i regerings-
ställning, skulle ha tagit intryck av den sakkunskap
som fanns i exempelvis bostadsutskottet. Nej, alla
förslag som kom från den borgerliga regeringen
skulle klämmas igenom.
Vi socialdemokrater vet att vi inte har någon egen
majoritet i den här kammaren. Vi är öppna för ett
samarbete. Jag är glad över att vi har lyckats så brett i
bostadsutskottet att klara av en del frågor. Vi gör
dessa tillkännagivanden utifrån sakliga utgångspunk-
ter. Om vi utifrån våra kunskaper, föredragningar och
annat i utskottet kommer till en insikt om att vi måste
ändra på ett förslag från regeringen, så tillhör jag den
gruppen parlamentariker som anser att det är vår
skyldighet i Sveriges riksdag att förändra saker och
ting om det blir till det bättre. Därmed upplever jag
inte att en regering blir överkörd eller att man kan
kamma hem poäng på det, utan det är vår uppgift som
parlamentariker. Jag tror t.o.m. att fru talmannen
håller med om att det är på det sättet. Det är här i
Sveriges riksdag som vi fattar besluten utifrån de
erfarenheter, motioner, kunskaper och annat som vi
får. Men jag har aldrig upplevt att någon moderat har
förändrat några beslut som inte deras centralistiska
ledarskap bygger på.
Om man nu skall fundera över skillnader i bo-
stadspolitiken måste man ha det som utgångspunkt
som Owe Hellberg debatterade med kristdemokrater-
na. Logiken i de olika synsätt som finns i det här
avseendet går ut på följande. Kristdemokraterna vill
ha en minskning med 1 590 miljoner på räntebidragen
under nästa år. Moderaterna är lite mer sparsamma
nästa år med 576 miljoner mindre i räntebidrag.
Folkpartiet vill ha 1 895 miljoner mindre på ränte-
bidragen.
Vad är räntebidrag? Vi kan konstatera att i Sveri-
ge finns ungefär 4 miljoner bostäder. Av dessa 4
miljoner bostäder är det ungefär 400 000, kanske
drygt 10 % av bostadsbeståndet, som har statliga
räntesubventioner. I Sveriges riksdag fattas det beslut
inom vårt utgiftsområde om 7 ½ miljarder kronor i
räntebidrag under 1999. Av dem vill Kristdemokra-
terna ta bort 20 %, Folkpartiet lite mer, moderaterna
lite mindre. Sedan säger moderaterna: Ja, vi skall
sänka skatten och ta bort skatten på nyproduktionen.
Men, Inga Berggren, är vi överens om att det inte
utgår någon fastighetsskatt på nyproduktionen under
de fem första åren? Under de fem efterföljande åren
är det halv fastighetsskatt.
Ulf Björklund talar så vackert om familjen. Det är
okej om man kan ha alternativet att höja bostadsbi-
dragen. Det respekterar jag. Men det är bara att kon-
statera att Sverige i dag inte bara består av kärnfa-
miljer. Sverige består av ungdomar, människor som
har låga inkomster, som kanske har svårt att få tag i
en bostad, som kanske bor i de årgångar där ni vill
klippa till med att plocka bort 20 % av räntesubven-
tionerna. De kommer att få våldsamma hyresökning-
ar. Det är egentligen det som moderaternas, Folkpar-
tiets och Kristdemokraternas förslag bygger på: höja
hyrorna kraftigt i de årgångar som redan i dag har de
högsta hyrorna.
Det var Inga Berggren som sade att det är viktigt
med en ekonomisk politik. I dag har vi ett ränteläge
som innebär att de som inte har bostadssubventioner,
de 4 miljoner minus 400 000, får naturligtvis nytta av
det när de skriver om sina lån. De kan sänka boende-
kostnaderna. Man får hoppas naturligtvis att bostads-
företagen medverkar till att det blir bättre möjligheter
att sänka hyrorna även där.
För första gången på många kommer de flesta bo-
stadsföretagen att antingen sänka hyrorna eller hålla
oförändrade hyror för 1999 - som ett utslag av den
ekonomiska politik som har bedrivits när det gäller
budgetsanering, ränteläge och annat. Det finns alltså
en stabilitet i botten. Men det är klart att det finns
problem som vi måste lösa här i Sveriges riksdag
framöver. För alla dem som bor i de fastigheter där
det finns bekymmer och där man upplever ekonomis-
ka problem vill Kristdemokraterna, moderaterna och
Folkpartiet förvärra med sina förslag om att minska
räntesubventionerna. Det leder fram till ytterligare
problem, segregation och ett samhälle som vi inte vill
ha.
Det har tagits upp en hel del frågor som rör fram-
tiden. Jag kan dela mycket av de synpunkterna. Vår
uppgift i Sveriges riksdag, i bostadsutskottet, är att
titta på om det finns problem, om det är någonting
som vi behöver rätta till. Och vi är beredda att göra
det, naturligtvis med utgångspunkt i de ramar som vi
har fastställt och lägger fast när det gäller politiken.
Jag kan som bostadspolitiker tycka att det finns saker
och ting som jag vill lyfta fram.
Owe Hellberg diskuterar vårbudgeten. Det får va-
ra vår gemensamma ansträngning att försöka peka på
de problem som finns, rätta till dem och försöka se
till att ungdomar får bättre möjligheter att hyra en
modern bostad.
När det gäller bostadsbidragen ser vi socialdemo-
krater dem som en viktig del av en bostadspolitik för
att människor skall ha råd att bo till någorlunda rimlig
kostnad. Finns det brister och problem i systemen, då
skall vi naturligtvis vara beredda att försöka att hitta
lösningar på dessa problem, det är vår uppgift.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att ut-
skottet gör några tillkännagivanden utifrån sakliga
grunder. Vi håller oss inom de ramar som finns.
Jag yrkar bifall till hemställan i bostadsutskottets
betänkande nr 1.