Herr talman! Jag tror att jag tillhör de luttrades
skara.
Vad jag redovisat här är nuläget hos
Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
Väntetiderna har de facto gått ner. Dessutom gäller
numera den ordningen att myndigheterna får all
den personal som de bedömer sig behöva ha för att
få så korta väntetider som möjligt. Vi har också en
planerad överkapacitet hos Invandrarverket för att
man snabbt skall kunna komma i gång med
beslutsfattande om tillströmningen skulle öka utan
att man då skall behöva söka efter ny personal.
Jag vill inte, Georg Andersson, göra gällande att
det alltid är de asylsökandes fel att väntetiderna kan
bli långa. Så är det naturligtvis inte. Men vi vet alla
att det förekommer.
Bakgrunden till detta beslut är att osäkerheten vid
bedömningen av vissa länder, framför f.d.
Jugoslavien, innebar att man hade ett
verkställighetsstopp, dvs. att man inte fattade
några beslut alls. Det har de enskilda asylsökarna
naturligtvis inte någon skuld i. Jag vill inte heller
lasta myndigheterna, därför att det har inte varit
fråga om senfärdig handläggning eller för litet
resurser och dålig organisation, utan det har varit
av omtanke om de människor som sökte sig hit vid
den tidpunkten. Man ville för våra
myndighetsbeslut ha så gott underlag som det över
huvud taget är möjligt med information om de
länder som de asylsökande kommer ifrån.