Herr talman! Också jag ansluter mig till dem som
uttrycker tillfredsställelse över att det här beslutet
har fattats, även om jag ser vissa begränsningar i
det, som jag strax kommer till.
Som har erinrats tidigare avförde Birgit Friggebo
snabbt möjligheten att ta hänsyn till väntetiden och
betraktar det närmast som en dygd att enbart
asylskälen skulle avgöra skyddsbehovet, inte
väntetiden, inte ens för barn.
Nu har Birgit Friggebo kommit till vägs ände och
tar ett nollställningsbeslut för dem som varit här
sedan tiden före den 1 januari 1993. Om jag förstår
det rätt innebär det att väntetiden framdeles inte
spelar någon som helst roll i avgöranden av
asylärenden för dem som har kommit efter detta
datum. Då kommer väl regeringen åter till vägs
ände.
Min fråga är: Kommer inte regeringen att nu
överväga återinförande av en ordning där barns
skolgång och den förankring som den ger i svenskt
samhällsliv kommer att ha betydelse för dem som
har kommit efter den 1 januari 1993?
Sedan vill jag tillägga att jag utgår ifrån att man nu
inte bara schablonmässigt ger tillstånd av
humanitära skäl, utan att varje enskilt ärende får en
rättmätig prövning som flyktingärende så att man
kan bli betraktad som konventionsflykting.