Herr talman! Jag skall be att få gratulera Birgit
Friggebo till ett bra beslut. Motivet för det här
beslutet och verkligheten bakom det är intill
förvillelse lika det som gällde fram till det att Birgit
Friggebo tog över ansvaret för invandrarpolitiken.
Skyddsbehovet skulle naturligtvis ligga i
förgrunden. Men det fanns också starka
humanitära skäl -- inte minst för barn -- som var
framkallade av tidsaspekten.
Jag kan hålla med Gustaf von Essen om att det är
olyckligt med ad hoc-beslut. Den här
verksamheten och verkligheten bakom den är
tyvärr så ad hoc-betonad i sig. Men jag vill påpeka
att treterminsregeln, som så hurtfriskt togs bort av
Birgit Friggebo, inte var ad hoc. Den hade vuxit
fram av ett humanitärt behov långt tillbaka, redan
på Georg Anderssons tid som invandrarminister.
Jag noterar emellertid att det har varit möjligt att
fatta det här beslutet nu och att ingripa i en praxis
genom att utfärda en förordning. Efter vad jag
förstår har man grundat beslutet om att en familj
som redan har ett slutgiltigt avvisningsbeslut skall
få stanna på ett enskilt ärende överlämnat av
Invandrarverket eller Utlänningsnämnden. Men
själva förordningen om att ändra praxis i humanitär
riktning för barnfamiljer hade man kunnat göra
utan att vänta på att få ett ärende överlämnat.
Birgit Friggebo har ofta förklarat att hon inte har
kunnat ingripa i praxis därför att hon konstruerade
lagen så att hon inte fick ta till sig några ärenden.
Men det är uppenbarligen möjligt att ta det
politiska ansvaret genom att göra en förordning i
stället. Det hade man kunnat göra mycket tidigare.