Herr talman! Som jag sade i min information skall
varje ärende självklart prövas för sig och
uppehållsstatus i Sverige fastställas, dvs. om man är
konventionsflykting, de facto-flykting eller om man
skall få uppehållstillstånd på humanitära grunder.
Jag är fortfarande av den uppfattningen att det är
en dygd att det är skyddsbehovet som skall prövas
i flyktingpolitiken. Jag tror att tilltron till politiken
då ökar.
Under den tid som vi inte haft några
schabloniserade väntetidsregler -- ett år, 18
månader eller treterminsregeln -- har anknytningen
till Sverige, framför allt när det gäller barnen, varit
en av de faktorer man har kunnat ta hänsyn till
inom ramen för humanitära skäl. Totalt sett har det
inte varit avskaffat.
Som jag sade tidigare har den genomsnittliga
väntetiden glädjande nog kraftigt gått ner, framför
allt för dem som kommer hit och söker asyl nu.
Därför torde behovet av olika tidsregler vara
väsentligt mycket mindre.
Jag vill, som jag sagt tidigare, betona att jag inte är
någon vän av schabloniserade tidsregler för
framtiden som en del av bedömningen så att de
sökande genom olika manövrar kan se till att de
kommer att vänta så lång tid, att de uppfyller
kraven när det gäller de s.k. tidsreglerna. Jag tror
inte att det är bra för själva prövningssystemet.