Fru talman! Också jag förstår att man börjar åter-
ställa på barn- och ungdomssidan. Det är inte något
att säga om det.
Jag håller med speciellt det sista som skolminis-
tern säger här om folkbildningens betydelse för jäm-
likhets- och jämställdhetsfrågorna. Den har där en
särställning som gör att den borde vara prioriterad av
just den anledningen.
Sedan kan jag glädja både fru talmannen och
skolministern med att bland det första man gjorde när
jag var i Härnösand var att visa vad som hade sagts i
riksdagsdebatten om folkhögskolan där. Det var
mycket trevligt.
Jag har ingen färdig lösning på problemet, och det
är väl inte meningen att vi ska ha det heller. En vari-
ant är att det blir en helt statlig angelägenhet. Det har
några fördelar, men det har också ett antal nackdelar
som man måste väga noga.
Däremot tycker jag t.ex. att regeringen skulle
kunna ta initiativet att låta en arbetsgrupp med repre-
sentanter för folkbildningen, kommuner, landsting
och regering ta sig an problemet. Ett annat förslag är
att låta folkbildningen behålla resurser motsvarande
de 10 000 platserna, dvs. den nedskärning som Lars
Hjertén berörde.
En annan idé som inte är färdigtänkt på något vis,
men som jag ändå kan kasta fram och som man kan ta
med sig till arbetsgruppen, gäller s.k. medfinansie-
ring. Om en kommun, eller ett landsting, är beredd att
stötta ställer staten också upp med pengar. Det är en
variant. Det finns säkert fördelar och nackdelar med
det.
Kan skolministern tänka sig ta med de idéerna i
det fortsatta arbetet och kanske sammankalla repre-
sentanter för att ta sig an den uppgiften?