Fru talman! Jag vill börja med att tacka skolmi-
nistern för svaret på interpellationen.
Jag har förståelse för argumentet "staten varken
kan eller bör åta sig att kompensera studieförbund
och folkhögskolor för inkomstbortfall från andra
bidragsgivare". Om det skulle ske per automatik
innebär det att ännu fler kommuner och landsting
skulle strypa sina anslag och att staten skulle få ta
över hela ansvaret.
Ändå måste man fundera på vad som händer om
bidragen stannar vid dagens situation - är vi nöjda
med det? Jag tolkar skolministerns svar så, att rege-
ringen kan acceptera dagens situation; den är inte
föremål för några åtgärder. Jag undrar om jag har
uppfattat det rätt. Är det så?
Men framför allt måste vi fundera på vad som
händer fram till 2010 om utvecklingen fortgår i sam-
ma takt de kommande tio åren? I svaret säger skolmi-
nistern att regeringen i propositionen om vuxnas
lärande har "aviserat en utvärdering av folkbildningen
inom ett antal områden". Bl.a. ingår det att analysera
och bedöma konsekvenserna av de minskade bidra-
gen till folkbildningen.
Jag har ingenting emot att den utvärderingen görs,
men jag tycker inte att det räcker som svar eller åt-
gärd för folkbildningen. Det betyder ju egentligen att
det som sker det sker, och vi står vid sidan som passi-
va åskådare och hejar på eller beklagar alltefter vilken
politisk grundsyn vi har på folkbildningen.
Inför budgetpropositionen 2001 uppmärksamma-
de Vänsterpartiet regeringen på problemet. Vi upp-
levde då att regeringen hade förståelse för våra syn-
punkter och en samsyn på att när vi hade låtit Folk-
bildningsrådet redovisa fakta - tyvärr besannades
farhågorna här - så skulle det följas upp med förslag
till åtgärder, inte med en utvärdering till. Därför är
jag besviken på skolministerns slutsats att inga åtgär-
der ska vidtas utöver utvärderingen. Då undrar jag:
Betyder det att regeringens linje är att vi ska stå vid
sidan och se på hur den fria folkbildningen minskar
eller blir beroende av externa finanser?
Ett allvarligt problem för folkbildningen i spåren
av den ansträngda ekonomin är att behålla personal
och därmed kompetens och kvalitet. Därför menar jag
att åtgärderna inte kan vänta på ytterligare en utvärde-
ring.