Fru talman! Willy Söderdahl har frågat mig om
jag kommer att vidta några åtgärder med anledning av
Folkbildningsrådets redovisning, som visar att såväl
kommuner som landsting har minskat sina bidrag till
studieförbunden respektive folkhögskolorna.
Det minskade stödet till folkbildningen bekymrar
också mig. Att flera kommuner och landsting skär
ned anslagen till folkbildningen är djupt beklagligt,
särskilt mot bakgrund av att detta minskar möjlighe-
terna för människor att förverkliga ett livslångt läran-
de. Som jämförelse kan jag nämna att det statliga
bidraget till folkbildningen sedan den socialdemokra-
tiska regeringen tillträdde år 1994 ökat något jämfört
med konsumentprisindex.
Folkbildningen är av stort nationellt intresse, inte
minst för att en aktiv folkbildningsrörelse bidrar till
att stärka och utveckla demokratin men också för att
den ger enskilda människor möjlighet till kunskap,
personlig utveckling och kulturupplevelser. De bidrag
som kommuner och landsting ger till studieförbund
och folkhögskolor är en viktig del i finansieringen av
verksamheterna, men är ett frivilligt åtagande från
kommuner och landsting. De är därvid självständiga i
sina beslut. Staten varken kan eller bör åta sig att
kompensera studieförbund och folkhögskolor för
inkomstbortfall från andra bidragsgivare.
Det svåra ekonomiska läget under 1990-talet i
många kommuner och landsting drabbade många
verksamheter, även folkbildningen. Min förhoppning
är att det i dag, nu när det ekonomiska läget är betyd-
ligt ljusare, borde finnas större utrymme för kommu-
ner och landsting att stödja folkbildningen.
Regeringen har i propositionen om vuxnas lärande
aviserat en utvärdering av folkbildningen inom ett
antal områden. I uppdraget kommer bl.a. att ingå att
analysera och bedöma konsekvenserna av de minska-
de bidragen till folkbildningen. Mot denna bakgrund
har jag inte för avsikt att nu vidta några särskilda
åtgärder.