Fru talman! De generella nedskärningar som
gjorts i kommunerna har naturligtvis också drabbat
folkbildningen. Men det vi då kan se är att vi i riks-
dagen och regeringen har tillfört Perssonpengar och
diverse andra pengar som har kommit härifrån för att
återställa, men folkbildningen har hittills egentligen
inte fått någon återställare. Dessutom har man drab-
bats av de kommunala nedskärningarna.
Däremot finns det en del goda exempel som jag
har hört talas om, där man har lyft upp vad folkbild-
ningen har betytt för en hel region, ett helt område,
och visat hur viktig den är för att motivera kommuner
och landsting att ta ett ytterligare ansvar. Det skulle
man kunna titta på som ett exempel.
Jag skulle vilja ta upp en annan aspekt på de
minskade kommunala bidragen.
Studieförbunden kompenserar nu sina minskade
anslag med bl.a. högre deltagaravgifter. De veckor
när vi hade plenifritt har jag varit ute och talat med
både studieförbund som MBV och folkhögskolor -
Härnösands folkhögskola och Valjevikens folkhög-
skola. Studieförbunden ökar nu deltagaravgifterna,
och det innebär en selektering. Plånboken börjar då
styra möjligheten till deltagande i studieverksamhet.
Det är en princip som inte Vänsterpartiet hyllar och
som jag förmodar att inte heller regeringen ställer upp
på.
Det slår också väldigt olika regionalt. Om folk-
bildningsverksamheten fördyras eller försvinner i en
storstadskommun, t.ex. här i Stockholm, finns det
alltid möjlighet att söka den studieverksamheten i en
grannkommun. Men den möjligheten finns inte i
glesbygden. Om en glesbygdskommun tar bort bidra-
gen försvinner eller minskar studieverksamheten
drastiskt. Den har inte den möjligheten.
Skolministern skriver i svaret: Min förhoppning är
att det i dag nu när det ekonomiska läget är betydligt
ljusare borde finnas utrymme för kommuner och
landsting att stödja folkbildningen. Det är naturligtvis
också min förhoppning. Dessvärre tror jag inte att
folkbildningen kan leva på våra förhoppningar.
Dessutom vet vi att de flesta kommuner utanför
storstadsområdena för en daglig kamp mot utflyttning
och minskade resurser. Möjligheterna att då stödja
folkbildningen är inte desamma i hela landet. Det är
en viktig aspekt som man måste uppmärksamma
härifrån. Det räcker alltså inte med en välment för-
hoppning utan vi måste göra någonting mer.