Fru talman! Stefan Attefall har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att minska skatter-
na på arbete och öka skatterna på miljöbelastande
utsläpp, mätt som andel av BNP.
Stefan Attefalls fråga tar sin utgångspunkt i en
sammanställning av SCB:s Miljöräkenskaper över
utvecklingen av miljöskatterna respektive skatterna
på arbete mellan 1993 och 2000. Den visar att
miljöskatterna som andel av BNP minskade med 8 %
mellan 1993 och 2000 samtidigt som skatterna på
arbete ökade med 13 %. Detta, menar Attefall, visar
att regeringens uttalanden om grön skatteväxling och
en ökad miljörelatering av skattesystemet saknar
verklighetsgrund.
Jag vill inledningsvis framhålla att det primära
syftet med den gröna skatteväxlingen inte är att för-
ändra de olika skatternas andel av BNP. Det främsta
syftet är i stället att minska skadliga miljöutsläpp
genom att öka miljörelateringen av skattesystemet.
Genom att öka skatteuttaget per utsläppsenhet bidrar
skatteväxlingen till att priserna bättre återspeglar
produkternas verkliga kostnader. Med hjälp av intäk-
terna från höjda miljöskatter ger skatteväxlingen
också möjligheter att sänka skatterna på arbete. Lägre
skatter på arbete stimulerar till ökat arbetsutbud och
högre sysselsättning. En skatteväxling behöver emel-
lertid inte medföra att de totala intäkterna från miljö-
relaterade skatter ökar eller att de totala intäkterna
från skatter på arbete minskar.
Redan inom ramen för 1990-91 års skattereform
genomförde vi i Sverige, som ett av de första länder-
na i världen, en grön skatteväxling - även om be-
greppet "grön skatteväxling" inte användes då. Det
skedde genom att miljöprofilen i den indirekta be-
skattningen förstärktes samtidigt som skatten på ar-
bete sänktes. Utvärderingar som genomförts av bl.a.
Skatteväxlingskommittén och Naturvårdsverket visar
att dessa förändringar också har haft en styrande
effekt på utsläppen och energianvändningen. Medan
miljörelaterade skattesatser och skatteintäkter har
ökat har energianvändningen liksom även koldioxid-
utsläppen legat på en mer eller mindre konstant nivå.
Energieffektiviteten, dvs. den totala energianvänd-
ningen i relation till BNP, har förbättrats avsevärt.
Regeringen anser därför att ytterligare skatteväx-
lingsåtgärder bör utgöra en central del också i det
framtida arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling.
Inför en fortsatt grön skatteväxling måste emellertid
en rad förhållanden beaktas. Höjda energiskatter på
hushållen tenderar att relativt sett särskilt belasta låg-
och medelinkomsttagare. Vidare kan höjda energi-
skatter få negativa regionala effekter. I en liten öppen
ekonomi som den svenska är det också nödvändigt att
beakta situationen för konkurrensutsatta sektorer.
Väsentligt är också att basen för de miljörelaterade
skatterna är väsentligt mindre än baserna för skatter
på arbete. En grön skatteväxling bör därför genomfö-
ras stegvis och varsamt.
Mot denna bakgrund presenterade regeringen i
2001 års budgetproposition en långsiktig strategi för
en fortsatt grön skatteväxling för perioden 2001-2010
på totalt ca 30 miljarder kronor. Redan under år 2000
genomfördes skatteväxlingsåtgärder på totalt ca 1,7
miljarder kronor. Under åren 2001 och 2002 har den
gröna skatteväxlingen omfattat ytterligare åtgärder på
totalt 5,3 miljarder kronor.