Fru talman! Det är intressant att företrädare för tre
borgerliga partier deltar i diskussionen. Företrädaren
för Moderata samlingspartiet tycker uppenbarligen att
det gjorts för mycket med den gröna skatteväxlingen
medan Kristdemokraternas företrädare vill göra mer
och Folkpartiets företrädare helt riktigt påpekar att
det gjordes en väldigt stor grön skatteväxling 1990-
1991 i samband med den stora skattereformen. Jag
ska strax återkomma till den. Men det är tre väldigt
skilda infallsvinklar från tre olika borgerliga partier i
samma fråga.
Nu har Stefan Attefall valt några årtal som med-
vetet ger honom möjlighet till en fråga. Han har först
och främst avstått från att redovisa det som hände
före 1993. Det var precis som Harald Nordlund påpe-
kade. Miljöskatterna höjdes med 18 miljarder kronor i
samband med den stora skattereformen samtidigt som
skatten på arbete sänktes med 71 miljarder kronor.
Om det hade räknats in i statistiken hade det natur-
ligtvis varit ett helt annat utfall.
Sedan har Stefan Attefall också avstått från att re-
dovisa vad som har hänt efter år 2000. Vi har dels
haft två år där vi under mätperioden har fått in den
gröna skatteväxling som jag redovisade i mitt svar på
lite drygt 5 miljarder kronor, dels har vi sänkt skatten
på arbete under de två senaste åren med åtskilliga
tiotals miljarder kronor. Om det tagits med hade det
naturligtvis också gett ett annat resultat.
Man ska vara medveten om att det den socialde-
mokratiska regeringen har fått ägna en stor del av 90-
talet åt, efter det att den tillträdde år 1994, är att för-
söka få bort den arbetslöshet som skapades av den
borgerliga regeringen i början på 90-talet. När vi har
ökat sysselsättningen och minskat arbetslösheten har
det naturligtvis i sin tur lett till ökade skatteintäkter
på bl.a. arbete, eftersom fler människor har fått arbe-
te. Jag inte är någon negativ konsekvens om fler
människor kan få jobb och vi därmed kan få in skat-
teintäkter, även om det är skatteintäkter på arbete. Det
gäller att skilja lite i statistiken på hur intäkterna
infaller.
Regeringen har ett mål tillsammans med Vänster-
partiet och Miljöpartiet som lades fram för ett par år
sedan om att ha en skatteväxling på 30 miljarder
kronor från 2001 till 2010.
Vi har hittills klarat ungefär 7 av de här 30 miljar-
der kronorna, och vi är naturligtvis beredda att gå
vidare.
Bara under förra året omfattade den gröna skatte-
växlingen drygt 3 miljarder kronor. Vi höjde koldi-
oxidskatten, dieselskatten och elskatten. Intäkterna
användes för att finansiera en sänkning av arbetsgi-
varavgiften samt en höjning av grundavdraget med
1 200 kr. I år omfattar den gröna skatteväxlingen ca 2
miljarder kronor. Energiskatten på el höjdes med 1,2
öre per kilowattimme från den 1 januari i år. Samti-
digt höjdes koldioxidskatten med 15 %. Bensin, die-
sel och industri är undantagna från skattehöjningen,
men vi höjde också avfallsskatten med 15 %. Intäk-
terna kunde användas bl.a. för att finansiera en höj-
ning av grundavdragen i inkomstskatten med 900 kr.
Därtill kommer de två steg när det gäller kompen-
sationen av egenavgifterna som har tagits både förra
året och i år. Det gör att vi naturligtvis får helt andra
resultat om man ser till en lite längre period än den
snävt avgränsade som Attefall har valt här.
Till sist kan jag bara konstatera att det är bra om
Attefall vill heja på den gröna skatteväxlingen. Mot-
frågan blir: Vilka skatter kan Attefall och hans parti
tänka sig att höja? Är det skatten på bensin, skatten
på diesel, skatten på olja, skatten på el eller skatten på
kärnkraft? Hur pass framgångsrik tror Stefan Attefall
att han kan vara i samarbetet med Moderata sam-
lingspartiet när det gäller att höja den här typen av
skatter?