Fru talman! Om det finns ett ämne som heter se-
lektiv läsning av statistik så tror jag att Stefan Attefall
har goda utsikter att lyckas i det.
Jag påpekade att om man väljer ett bredare per-
spektiv och också tar in det som hände i början på 90-
talet och det som har hänt de två senaste åren så får
man naturligtvis helt andra resultat. Då ser man
mycket tydligt avtryck i grön skatteväxling för en
längre period. Det försöker Stefan Attefall nu att
bortse ifrån.
Jag är självfallet beredd att gå vidare på det sätt
som den mycket ambitiösa plan som vi har att fram
till 2010 fortsätta den gröna skatteväxlingen upp till
30 miljarder kronor innebär. Om inte annat är detta
uttryck för en mycket hög ambition, som jag inte har
sett vare sig hos Folkpartiet eller Kristdemokraterna.
Jag ställde en enda fråga till Stefan Attefall, och
han har en chans att försöka besvara den nu eftersom
han smet från det förra gången. Om Kristdemokrater-
na nu vill höja skatten på bensin, diesel, olja, el och
kärnkraft - på vilket sätt tror Stefan Attefall att man
kommer att få ett stöd av Moderata samlingspartiet
och dess företrädare för den typen av skattehöjning-
ar?
När vi införde koldioxidskatten 1991 uppgick den
till 25 öre per kilo koldioxid. Sedan har vi höjt den i
olika omgångar, och i dag omfattar den 63 öre per
kilo. Det innebär att intäkterna från miljöskatterna har
ökat med 30 % sedan regeringsskiftet 1994. Bara
intäkterna från koldioxidskatten har ökat med 76 %
sedan 1994.
Jag är mycket väl medveten om att den socialde-
mokratiska regeringen för att rensa upp efter reger-
ingen Bildt 1994 och framåt var tvungen att ta till en
rad skattehöjningar för att få balans i statens ekono-
mi. Det är något historieförfalskande när Attefall
säger att han var med om att försöka rensa upp i bud-
getträsket och budgetarbetet. Det var ju hans parti
som faktiskt åstadkom de stora budgetunderskotten
och som har tvingat den socialdemokratiska regering-
en att ägna år efter år åt att äntligen försöka få landets
ekonomi på fötter.
Det är också viktigt att se att bara intäkterna från
energiskatten ökade med 19 % från 1994 fram till
2000. Samtidigt har vi haft en energianvändning som
mer eller mindre har varit konstant under denna tid.
Detta har skett samtidigt som vi över tiden har haft en
successiv energieffektivisering. Bara i relation till
bruttonationalprodukten kan man säga att det har
skett en förbättring med bortåt 14 % under andra
halvan av 1990-talet.
Jag tror att man sammantaget kan se att dessa in-
satser har gjorts för att både öka de miljörelaterade
skatterna och bidra till de kraftiga skattesänkningar
som har skett under senare tid. Man kan ju bara se på
den reform som nu till tre fjärdedelar har genomförts
när det gäller att minska skatten på de s.k. egenav-
gifterna och kompensera för dem. Det har inneburit
att vi har minskat skatten på arbete med drygt 30
miljarder kronor under de senaste åren. Vi hoppas
naturligtvis att vi framöver också kan ta det sista och
fjärde steget. Vi har framför allt sett till att marginal-
skatten har minskat med ungefär 5 procentenheter,
vilket är viktigt för låg och medelinkomsttagare.
Sammantaget tycker jag att det har gjorts mycket
stora framsteg när det gäller att miljörelatera vårt
skattesystem. Vi arbetar för att minska skatten på
arbete och öka skatten på sådana områden där vi har
miljörelaterat våra skatter. På så vis kan vi få till
stånd en utveckling som skapar ett ekologiskt mer
hållbart samhälle.
Jag har svårt att se hur Attefall ska få det att gå
ihop eftersom han argumenterar för höjda skatter på
el, olja, kärnkraft, diesel, bensin och mycket annat
samtidigt som han samarbetar med Moderata sam-
lingspartiet som inte alls har samma uppfattning. Det
ska bli spännande att höra hur den ekvationen ska
lösas av Attefall.