Fru talman! Jag kan konstatera att vi redan på 60-
talet pekade på möjligheterna att använda ekonomis-
ka styrmedel i miljöpolitiken. Vi ville då och vill
fortfarande skapa ett samhälle där den enskilda med-
borgaren själv får besluta om det inte skadar helheten.
Det är vad som ligger i botten.
Det är utifrån en sådan strävan som vi i dag före-
slår miljöskatter, skatteväxling och överlåtbara ut-
släppsrätter. Det motarbetades från andra partier i
årtionden. Men nu finns ett betydligt bredare stöd.
Det är bra att vi nu har fått en utvärdering av hur
det har fungerat. Jag instämmer i en del i svaret på
Attefalls interpellation. Det gäller resonemanget kring
att det viktiga inte är hur man förändrar andelen av
BNP. Kvar står dock att rapporten visar att vi ser
väldigt lite av grundtanken med en skatteväxling.
När vi lägger en miljöskatt på någonting är me-
ningen att vi ska sänka löneskatter i motsvarande
grad. Vi ser inte särskilt tydliga tecken på det. När
kommer åtgärder så att vi kan se att regeringen menar
allvar med grön skatteväxling?
För att titta bakåt ytterligare kan jag konstatera att
den tid under vilken det skedde mest i detta avseende
var tiden för överenskommelsen mellan Folkpartiet
och Socialdemokraterna. Jag tror att det var 1990-
1991. Då togs tydliga steg. Men därefter har
egentligen ingenting hänt.
När får vi se att de ambitionerna finns hos reger-
ingen, eller är det så att man inte vill beträda den väg
som heter grön skatteväxling?