Herr talman! Jag får tacka Bo Lundgren för svaret.
Jag gör mig inte skyldig till någon överdrift när jag
säger att det inte var några nyheter i svaret.
Jag har naturligtvis inte ställt frågan till
statsministern för att vara rolig, utan för att påvisa
det orimliga i att vi inte har ett samlat departement
för dessa frågor. Jag förstod att det var Bo
Lundgren som skulle svara. Den frågan behöver vi
kanske inte diskutera så mycket i dag. Men det
visar det orimliga i hela situationen.
Jag har aldrig tyckt eller trott att Bo Lundgren är
obegåvad. Det skulle vara dumt att säga. Men han
verkar ointresserad av bostadspolitiken. Å andra
sidan är det inte så konstigt om det ser så ut,
eftersom han har så mycket annat att göra.
Jag har läst protokollet från ett par
interpellationsdebatter som Bo Lundgren har haft
med Oskar Lindkvist. Där gjorde han detta till en
generations- och åldersfråga. Lindkvist, min
bänkgranne, skulle vara litet för gammal för att
syssla med det här. Jag ber om ursäkt att jag är tolv
år äldre än Bo Lundgren, men det är ju alltid något.
Sedan till frågan. Vi vet att bygginvesteringarna nu
är nere på en extremt låg nivå. De har fallit med
18 % 1993. De beräknas att falla med ytterligare
22 % under 1994. Arbetslösheten inom
byggsektorn är rekordhög -- 30--40 % i januari
1994. Det varierar litet i olika delar av landet.
Samtliga s.k. aktörer i byggbranschen är överens
om att dagens situation är förödande för
branschens förmåga att möta de framtida kraven.
Det gäller de fackliga organisationerna, bankerna,
bostadslåneinstituten och fastighetsägare av olika
kategorier. De oroas över den kapsejsade
byggsektorns negativa inverkan på statsfinanserna.
Enbart fallet inom bostadsproduktionen motsvarar
en nedgång av BNP på 1,5 % 1993. För 1994
beräknas det motsvara omkring 2 %.
I t.ex. Stockholm är behovet av fler bostäder stort.
Jag delar inte Bo Lundgrens uppfattning att det
finns för många bostäder. Han kan vända sig till
förre statsrådet Danell som varnar för att det
mycket snabbt kan slå om i t.ex.
Storstockholmsområdet. I Stockholm, där behovet
är stort, påbörjades endast 692 lägenheter förra
året. Det är en nedgång med över 90 % om man
jämför med året innan.
Länsstyrelsen i Stockholm, som jag nu har den
stora äran att tillhöra tillsammans med Bo
Lundgrens partivän Adelsohn, är starkt oroad över
att endast hälften av de ombyggnadsprojekt som
har fått bidrag har startats. Av de 5 000 lägenheter
som erhållit bidrag för att nyproduceras har endast
1 200 påbörjats. Detta är bara ett axplock av alla de
alarmerande siffror som jag tror att statsrådet också
känner till.
I den här djupa krisen förväntar sig naturligtvis
många människor kraftfulla och radikala åtgärder
från regeringen, särskilt från en regering som säger
sig vilja förbättra statsfinanserna. Men vad är det
vi hör från regeringen, herr talman. Ja, inte är det
särskilt mycket, och knappast hörbart.
Regeringen har fått igenom förslag om
skattelättnader för reparation av bl.a. villor och
fritidshus. Resultatet har blivit att villaägare och
fritidshusägare själva till en låg kostnad kunnat
pyssla om sin egendom. Det gäller t.ex. mig, men
jag har inte gjort det ännu. Det är i och för sig
trevligt, men det har inte skaffat särskilt många nya
jobb. Det har inneburit en försumbar positiv effekt
på den samlade ekonomin. Vad säger regeringen
till hyresgästerna som fått betala detta via
skattsedeln men inte kunnat utnyttja det själva?
Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och den
socialistiska delen av Ny demokrati -- jag vet inte
om det är ett riktigt uttryck, men jag använder det
ändå -- har i riksdagsmotioner föreslagit ett
omfattande investeringsstöd till bygginvesteringar
under åren 1994--95. En stor majoritet, från alla
partier i riksdagen tror jag, har nu ställt sig bakom
våra förslag och uttalat att medel från AMS skall
styras över till ROT-verksamhet. Det handlar om
1,5 miljarder kronor som AMS inte har förbrukat.
Regeringen har efter vårt och riksdagens initiativ
via arbetsmarknadsminister Hörnlund sagt ungefär
så här: Ja, det är väl bra. Men det är inte mera.
Svaret på min interpellation innehåller egentligen
inga nya konkreta saker, som jag sade.
Utgångspunkten tycks vara att regeringen är nöjd
med den nuvarande situationen. Bo Lundgren
räknar upp en antal mindre åtgärder som
regeringen har gjort eller tänker göra, men han
redovisar ingen samlad analys av effekterna på
byggsektorn. Jag tror att en av orsakerna är att ni
inte har någon samlad analys av detta. Jag tror i och
för sig inte att ett bostadsdepartement skulle lösa
allt detta, men ni måste intressera er litet mera för
de här frågorna.