Fru talman! Jag skulle vilja vända mig till för-
svarsministern. Det är mycket som måste framstå som
obegripligt i den här historien, både för politikerna
och allmänheten. Tre saker är speciellt obegripliga.
För det första: Varför är det så svårt att säga: Vi
har gjort fel, men nu gör vi det bästa av situationen?
För det andra: Nu har vi helt plötsligt fått höra att
situationen var välkänd. Man visste självfallet vad
som skulle ske i Arboga. Var är då handlingsplanen
som borde ha gjorts, så att man hade sluppit stå med
byxorna nere nu?
För det tredje: Naturligtvis visste vi om att situa-
tionen skulle uppstå. Jag och försvarsministern kan
gemensamt glädja oss åt den minskande vapenindust-
rimarknaden. Men varför skall statssekreterargruppen
i så fall enbart se över detta fall? Vi kommer att se
många fler exempel på sådana här konsekvenser sena-
re. Skall regeringen betala pengar för den här flytten?
Kan man inte lägga dessa pengar på att utveckla kom-
petensen i Arboga i en civil rikting, i ett hållbart pro-
jekt som inte bygger på försvarsindustrin? Jag ser
fram emot svaren från försvarsministern.