Fru talman! Återigen vill jag säga att mediedebat-
ten om Arboga har spårat ur. Jag tänker inte medverka
till att ytterligare skruva ur den. Jag vill nu att vi i
stället återgår till huvudfrågan som gäller att ta Arbo-
gabornas oro på allvar.
Det som jag i ett mycket lugnt samtal med direktör
Wittlöv tillbakavisade var att jag inte betraktar en
allmän information till statssekreteraren vid ett besök
den 30 augusti som en information om ett konkret
nedläggningsbeslut i Arboga.
Under min tid som industriminister tog jag ofta
emot styrelseordförande och verkställande direktörer
som informerade om konkreta företagsbeslut - beslut
som man hade fattat under eftermiddagen eller som
man avsåg att fatta dagen efter. Dessa förde vi samtal
om, och i många fall fick man klokt nog styrelsen att
vänta någon dag eller någon vecka så att vi kunde föra
ett lugnt och sansat samtal. Men någon sådan konkret
information fick aldrig statsråden, och det har heller
aldrig Volvo hävdat. Volvo har menat att den infor-
mation som gavs till statssekreterarna i realiteten var
en information om ett nedläggningsbeslut i Arboga.
Men så upplevde inte statssekreterarna det, och jag
menar att det inte kan vara fallet. Att sedan Försvar-
smakten och FMV i sin information till regeringen
skrev om mer konkreta nedläggningsrisker förtar inte
mitt krav på en företagsinformation med litet ordning
och reda.
Jag har ställt frågan: Varför måste Volvo gå via
Försvarsmakten och Försvarets Materielverk för att
informera regeringen? Det måste väl vara en direktin-
formation.
Jag vädjar än en gång till Arne Andersson: Låt oss
diskutera sakfrågan.