Fru talman! Det är klart att regeringen - och jag
tror att det också gäller tidigare regeringar - liksom
säkerligen riksdagen är fullt medveten om att ned-
dragningen inom försvaret innebär att vi förlorar jobb
både i förbanden och i försvarsindustrin. Hade riks-
dagen till äventyrs följt Gudrun Schymans partis för-
slag om att på sikt avveckla hela det militära försvaret
hade också hela försvarsindustrin behövt avvecklas.
Nu var riksdagen klok nog att inte följa Gudrun
Schymans förslag på den punkten. Men redan 10 %
påverkar försvarsindustrin. Arbogas problem kom inte
som någon överraskning för regeringen. Det har varit
känt länge. Men det konkreta företagsbeslutet, dvs. att
man skulle fatta just det beslutet, kände inget statsråd
till. Det har också skett en väldig förändring i diskus-
sionen.
Låt mig sedan tillägga följande, fru talman. När vi
talar om Arboga skall vi komma i håg att minst hälf-
ten, kanske 60 %, av de anställda i dag jobbar i civil
produktion som inte har med den militära delen att
göra. Det är den delen som jag vädjar till Volvo, och
som arbetsmarknadsministern har vädjat till Volvo,
att lämna kvar i Arboga. Den har skapats i Arboga av
människorna i Arboga, av kunniga och duktiga arbe-
tare och tjänstemän samt företagsledning.
Jag menar att den biten på något sätt tillhör Arbo-
ga. På den punkten avser regeringen att så småningom
föra ett samtal med Volvo. Men man kan inte kräva
att försvaret skall dras ned med stora belopp, Gudrun
Schyman, och sedan hävda att det inte skall få någon
påverkan på sysselsättningen. Det är klart att det
kommer att få det.