Fru talman! Det är så oerhört lätt att säga att man
skall gå över från militär till civil produktion. Det har
jag hört under alla mina år i riksdagen och i rege-
ringsarbetet. Mot bakgrund av svårigheterna tycker
jag faktiskt att man har varit framgångsrik i Arboga.
Någon nämnde 60 %, och jag har inte närmare kon-
trollerat siffran. Men närmare hälften av verksamhe-
ten är civil produktion, åtminstone till antalet syssel-
satta. På det området har man varit framgångsrik, och
jag känner med Arbogaborna när de säger att de gärna
vill behålla det som de själva skapat i Arboga. Där
har jag mina känslor, och på den punkten tycker jag
faktiskt som de.
Jag beskylls för att vara planekonom och tycka om
planer. Jag hyser en viss kärlek till strukturplaner, det
medger jag. Vi har genomfört många duktiga investe-
rings- och utvecklingsprogram, som har betytt mycket
för industri- och näringsstrukturen landet över. Men
sådant löser inte problemen. Det viktigaste är att
landets regering håller sig informerad om vad som
planeras och sker i svensk försvarsindustri.
Det var av det skälet som min statssekreterare
Lars Rekke besökte Trollhättan. Han ville se på pro-
duktionen och på framtidsmöjligheterna. Det besöket
har man nu gjort till ett angrepp på Rekke och påstår
att han då blev informerad om ett konkret företagsbe-
slut. Det tillbakavisar jag. Volvo har för övrigt aldrig
heller hävdat att man informerat några statsråd om det
konkreta företagsbeslutet. Också där har debatten
spårat ur på något sätt.
Jag vill gärna säga det som Gunnar Hökmark och
jag var överens om: Låt oss nu koncentrera oss på att
lösa problemen för Arboga och lägga de övriga debat-
terna åt sidan.