Fru talman! Jag ska försöka vara snäll.
Jag tror att den här frågeställningen har en viss historisk ådra i sig. Arbetsmiljölagstiftningen har alltid förutsatt en god samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, och det är klart att det om det blir färre som organiserar sig i facket finns en risk att arbetsmiljöarbetet påverkas. Jag skulle verkligen vilja dementera att jag skulle vara negativ till fackligt arbete. Tvärtom, jag tycker att det är bra. Jag tycker snarare att det vore bra om fler arbetsplatser fick fackliga medlemmar som på ett bra sätt kan ha en dialog med sina arbetsgivare och så vidare.
Sedan vill jag när det gäller skyddsombud säga - och det står också i betänkandet - att regeringen i handlingsplanen för en förnyad arbetsmiljöpolitik har angett att ett kompetensstöd ska ske vid generationsväxlingen för skyddsombud och även regionala skyddsombud. Det kan alltså komma att behövas ett sådant stöd. Detta är dock i huvudsak en fråga för arbetsmarknadens parter. Det har det alltid varit.
Det satsas på skyddsombuden från regeringens sida, om man tittar på det hela i ett större perspektiv. Det är det man gör: Man stöder den regionala skyddsombudsverksamheten med 100 miljoner kronor per år. Sedan finns det även möjligheter att anpassa och komplettera lagstiftningen genom avtal. Det finns alltså olika vägar att arbeta med detta, men jag är i grunden positiv till att fler arbetsplatser har fackliga medlemmar och den vägen kan få ett regionalt skyddsombud. Jag är inte alls negativ till fackligt arbete, tvärtom. Jag tycker att det är bra.
När det gäller handlingsplanen mot att skapa en nollvision för dödsolyckor har vi den nationella handlingsplanen för en förnyad arbetsmiljöpolitik, och där ingår en räcka åtgärder för att komma till rätta med arbetsplatsolyckor och då förstås även dödsolyckor. Låt oss se hur den utvecklar sig! Det är den jag står bakom i dagsläget.