Fru talman! Jag tackar för den passningen. Det stämmer att det är lite drygt 50 miljoner kronor mindre till Arbetsmiljöverket. Men det är dessutom ungefär 44 miljoner kronor mindre till utbildning och stöd när det gäller skyddsombudens verksamhet. Sammanlagt är det närmare 100 miljoner kronor mindre.
Regeringen tycker att man ska skära ned lite på Arbetsmiljöverket. Det är inte så viktigt att det är så många inspektioner - det har vi fått höra nu - utan det handlar om andra saker. Man ska höja kunskapen ute i arbetslivet. Då återstår skyddsombuden. När man samtidigt har dragit ned på utbildningarna för skyddsombuden kan man liksom inte bolla tillbaka det dit. Man har både dragit ned på inspektionerna och försämrat förutsättningarna för skyddsombudens arbete. Hur ska man, så att säga, kompensera detta?
Man kan blicka lite framåt. Regeringen har lagt fram ett par förslag som riskerar att försvåra arbetsmiljöarbetet ytterligare ute på arbetsplatserna.
Först och främst vill man göra det svårare för människor att få ledigt för att gå en facklig grundutbildning. Det kommer naturligtvis att leda till att färre anställda får tillgång till en utbildning som ger dem kunskap om exempelvis arbetsmiljö och som förbereder dem för att ta uppdrag som skyddsombud.
Dessutom har regeringen ett annat förslag som handlar om att arbetsgivare inte längre ska behöva betala lön om det uppstår en tvist vid en uppsägning. Det är väl känt att skyddsombud är en grupp personer som ofta drabbas av uppsägningar. Vi har till exempel flera fall som är på väg upp i AD nu. Det är skyddsombud som har sagts upp, och det råder en tvist om huruvida detta beror på deras uppdrag som skyddsombud.
Om regeringens förslag går igenom blir det i stort sett riskfritt för arbetsgivare att säga upp fackligt förtroendevalda, exempelvis skyddsombud, medan det blir en oerhörd press på den som har ett sådant uppdrag att inte, så att säga, göra sig besvärlig gentemot sin arbetsgivare.
Jag skulle jättegärna vilja veta hur Katarina Brännström får ihop det här.